Sockfötterna är färdigstickade.
Skaften fick bli rutiga i alla 3 färgerna i det härliga garnet från Vänö, det blir finfint.
Smårutigt
Inte mycket kvar
Det är verkligen en njutning att sticka i det underbara garnet, och det är inte mycket kvar av min White mountains light.
Färdig för pubstickning
Att sticka Drinkers mitts på mörk pub var inte optimalt även om tanken var god.
Att sticka dem ljusa sommardagar var så mycket roligare, har tom fäst alla trådar och blockat med min hemmagjorda fingervantsblockare.
Nu är jag i alla fall laddad för promenad till puben eller något trevligt utomhuskalas när det blir lite svalare.
För mej kommer vantarna bli så mycket mer användbara när de har fingrar, originalet är fingerlöst men jag har gjort fingrar på ungefär samma sätt som på Carinas fingervantar.
Tittar man nära ser man att det glimrar både här och var.
Kan pricka av ännu ett projekt i min vantsommar.
Åter ett par
Som alltid, lite pilligt att fästa trådar, men bara man tar tag i det så tar det inte så lång tid. Sedan tvätt och blockning, det syns inte så stor skillnad, men känns när man tar på vantarna.
Är så nöjd med att jag äntligen har ett par av Carinas fingervantar igen (ur Carina Olssons bok). Använde det 1:a paret jättemycket och den icke borttappade vanten har sett så ensam ut.
Känns bra att i alla fall ha prickat av en punkt i min gedigna lista i Vantsommar 2023.
Bättre än förväntat
Efter blockning ser faktiskt sockorna Cirriform normala ut, det kunde man inte tro innan.
Jag vet att jag gjorde något fel när jag ökade för tån, men minns inte hur, jag tycker i alla fall att detta sätt att öka blev snyggt.
Sockorna sitter faktiskt bättre än förväntat på foten.
och jag blir glad av att titta på dem, men det beror nog mer på de glada färgerna i garnet från tant kofta och mitt, för mej ovanligt vilda sätt att randa.
Det bästa av allt är att jag har garn kvar till ett par restgarnsrandiga sockor, men då blir det favoritmodellen.