Electras regnjacka

För länge sedan fick barnbarnet Electra en gul och fin regnjacka av sin matte och husse för att matcha mormor.

Jackan visade sej dock vara en aning stor och har blivit liggande. Electra vägrar faktiskt att gå när den är på (och det kan man ju förstå).

Idag är Electra på besök och regnet bara öser ner. Eftersom barnbarnet inte gillar att bli blöt, det finns inte mycket som är värre, tar mormor snällt fram symaskinen.

Något bättre blev det, men luvan, den fick vara. Vi får se om hon tycker att det är ok att gå ut i den.

Restgarnsprojekt med förhinder

Jag har fått flera frågor om vad som hände med T-shirten jag påbörjade i slutet av maj, och skall jag vara ärlig så går det sådär, eller snarare inte alls.

Oket blev jättevackert med de olika blå färgerna till det melerade garnet, är så nöjd med den idén. MEN garnet till kroppen räcker inte på långa vägar (jag har stickat längre än på bilden men ids inte ta ett nytt foto på den stackars skrynkliga garnhögen som ligger inknölad någonstans i min stickkorg). Kan inte riktigt förstå hur jag tänkte när jag fick för mej att 1 härva (100 g) skulle räcka till kroppen, det behövs ju närmare 2, eller i alla fall 1,5. Jag har försökt hitta på något sätt att nyttja de andra blå färgerna för att göra en bred tonande ”mudd” nertill men är inte riktigt tillfreds med den idén.

Spunnet och tvinnat

Det var verkligen kul att spinna igen. Jag har spunnit lite nästa varje dag och tycker att det går ganska bra även om jag kanske skulle behöva förbättra tekniken. Skulle gärna vilja lära mej spinna med långa drag, men det får bli när tillfälle ges.

Tyckte att det blev ett ganska bra resultat av det jag spann och att det kanske vore kul att använda garnet till något (märks det att jag är projektstyrd och lättinspirerad?), så för att ta bort något av det gröna letade jag fram ett handfärgat (som jag färgade för massor av år sedan) entrådigt turkosblått ullgarn att tvinna med.

Det gick förhållandevis snabbt att spinna upp 150 g fiber, att tvinna var desto drygare. Vet inte varför jag tycker det är så tråkigt. Måste försöka hitta glädjen i även den delen av processen till färdigt garn, är det någon som har ett tips?

Nu har jag i alla fall nästan 300 g 2-trådigt garn med en sträckning på drygt 300 m/100 g (som skall tvättas) och känner mej rik. Det blev lite mer än jag tänkt, men jag trodde inte att jag kunde spinna så tunt (singeltråden är mer 900 m/100g och det tycker jag är tunt) då jag hållit upp så länge.

Att jag fick sådan fart på spinnandet beror nog på att jag fick för mej att garnet kunde passa som mönsterfärg i en Alpine blom (även om garnet är lite grövre än vad beskrivningen föreslår), och jag har verkligen garn så att det räcker och blir över.
Jag skaffade tom garn till bottenfärgen när jag var på Öland och besökte Ullcentrum, 2 trådigt ullgarn i 2 färger. Nu är bara frågan vilken av färgerna jag skall välja, blått eller brunt…jag har bestämt mej så många gånger och ombestämt mej lika många.

Magiskt blått

Har kommit ända ner under ärmhålen på Comma V-neck, ett riktigt roligt projekt då det hela tiden händer något.

Nu är det bara mönsterstickning rakt ner en bit, perfekt sommarkvällsstickning på balkongen när det är en sommar som nu.

Enda smolket i bägaren är att jag köpt färre nystan Filcolana Tilia än jag trodde, kanske räcker garnet, kanske inte. Har du ett nystan Tilia i färg Bright Cobalt 337 färgbad 66 som du kan avvara är jag klart intresserad.

Så vacker

Så var den då klar, min Smookie designad av Kate Davies, och jag tycker den blev så vacker. Jag är verkligen nöjd. Garn och mönster passar så bra ihop. Jag har faktiskt 70 g kvar av det underbara garnet från 60 garner nord om det är någon som får soppatorsk (om jag inte kommer på något annat av göra av det först förstås).

Min Smookie blev, som jag räknade med, betydligt mindre än originalets minsta storlek utan att jag gjorde några förändringar (trots att min stickfasthet i slätstickningen stämmer mot beskrivningens).

Det är alldeles för varmt för Smookie just nu, det fick bli en snabb fotografering vid vännens fårhage på midsommarafton, men det kommer andra tider tänker jag.