Stickstämma 2010, Selbuvotter

Är nu hemma från årets Stickstämma. Samtidigt som dagarna (och nätterna) försvann snabbt i stickningens tecken känns det som om jag varit borta länge. Många mysiga möten, föredrag, utflykter och kurser har avlöst varandra i en härlig följd. Första kursen för mej var att sticka Selbuvotter med Annemor Sundbö (missa INTE att titta på alla bilder från hennes fillehaug).

Annemor hade packat bilen full med inspirationsmaterial, hon är dessutom en fantastisk berättare och underhöll oss med myter och skrönor om stickning medan vi stickade på för glatta livet.
En del av oss han inte så långt (fastnade lite då jag insåg att jag måste göra om mönstret för att det skall passa mitt tunnare garn) medan andra hann betydligt längre.
Blev klart förvirrad av att Terri Sheas bok Selbuvotter’s norska version Selbuvotten var så mycket trevligare pga helt annan design. Har tyckt att boken är lite tråkig och oinspirerande, men hoppas nu att jag kommer att se den med andra ögon.

Vad bidde det då då?

Svaret på den frågan brukar ju vara en tummetott, men det är precis vad det INTE blir här.Vantarna har kommit i stå då jag inte kan besluta om tummen verkligen skall bli mörkbrun enligt garnets randning (se själva vanten), vilket inte känns så kul då mönstret framträder betydligt sämre då, eller om jag skall välja en annan färg. Skall tummen bli mörkbrun måste jag dessutom skaffa ytterligare ett nystan garn, vilket svider i mitt västgötska ekonomiska sinne….

Ny tumme

Har suttit och blängt på min selbuinspirerade vante i nästan två veckor utan att komma vidare. Har nu gjort slag i saken och repat upp tummen som jag inte var helt nöjd med, och se, efter omstickningen gick det lätt att lägga upp till vante två och fortsätta sticka

1 vante

Vante 1 är nu färdigstickad…fast tummen känns lite kort och måste nog repas upp och göras om.
Har försökt dokumentera vad jag gjort så det skall bli spännande att se om vante 2 blir lik vante 1.