Äntligen på gång

Höll på att fastna i att sitta och rita bårder istället för att sticka. Jag har ju inte så många vantar att titta på (endast digitala bilder), men det går ju att göra flera varianter av samma bård.

Det ser inte mycket ut för världen, men nu är jag i alla fall igång med mina vantar inspirerade av brudgumsvantar från Ore socken. Stickar i Wålstedts tunna Z-tvinnade garn inköpt från Uppstickaren. Stickstorleken är 2 mm och även om alla hävdar att stålstickor är enda alternativet använder jag Knitpros trästickor. Hur jag skall mönstra och om det blir tum- eller fingervantar har jag inte bestämt än.

Det började med en härva brunt garn

Alla som känner mej vet ju att jag egentligen inte gillar brunt, så när jag faller för en brun härva måste det ju vara något speciellt, eller hur. Härvan köpte jag av Karin, garnet är Wålstedts tunna (7/2) Z-tvinnade garn, och när jag frågade henne om tips vad jag skulle sticka rekommenderade hon mej att titta på Brudgumsvantar från Ore socken. När jag träffade en vän som kommer just därifrån frågade jag om hon hade bilder. Bättre upp sade hon, jag har länge tänkt att starta en KAL för tvåändsstickade vantar med inspiration av just dessa vantar och det har hon nu gjort. Det bästa med KALen är att den är öppen för alla och att det får gå långsamt, inga prestationskrav.

Mina vantar kommer inte bli traditionella eftersom det kommer att bli en damvante, resten, förutom garnvalet, är ännu höljt i dimma…men först skall jag FAKTISKT sticka klart mina DalaFlodavantar (tror jag). Tyvärr är färgerna på fotot urusla…nystanet längst ner är faktiskt riktigt lila i verkligheten. Den vita härvan är jokern…den skall jag färga av om jag saknar någon färg.