som jag stickade i våras har även den fått hänga med i sommar, mjuk och varm som den är.
Många frågade efter beskrivning när jag gjorde den, och äntligen är beskrivningen klar. Du hittar Ärna i min ravelryshop:
som jag stickade i våras har även den fått hänga med i sommar, mjuk och varm som den är.
Många frågade efter beskrivning när jag gjorde den, och äntligen är beskrivningen klar. Du hittar Ärna i min ravelryshop:
Fångade gårdagskvällens sista solstrålar i min nystickade Sous Sous.Min version är lite längre än originalet.Den är också lite smalare,och har längre ärmar.Jag har vridit maskorna varje varv istället för vartannat, passar min smak bättre.
En av kurserna jag inte deltog i på Sticksymposiet var den om Mor Astrup (man kan ju inte gå på alla).Nu försöker jag lite på egen hand och stickar ett par muddar. Man kan läsa lite om tekniken i Annemors fina bok Usynlige trådar i strikkekunsten och om jag inte minns fel i något nummer av tidningen PieceWork (detta har jag ännu inte hittat så jag kan minnas fel). Tekniken är enkel men det kan ibland vara lite svårt att se om man stickar rätt eller fel. Effekten är i alla fall fin.
Det finns inte så många saker som kan få mej att sitta inomhus när det äntligen blir soligt efter en regntung sommar.Spetsstickningskurs med Nancy Bush är i alla fall en sådan, så det gjorde jag igår.
Nancy pratade historia och visade sjalar och vi provstickade.Efter mycket stickande blev uppdraget att på ett snyggt sätt sy fast (för så gjorde man traditionellt) en uddkant på två sidor när den i princip räckte runt om.Och det funkade, så nu är det bara att sticka kanthalva två och sy fast den på samma sätt. Att sy fast kanten är faktiskt lättare än man kan tro (även om matematiken där man räknar ut hur många maskor man skall lägga upp till kanten kan kännas lite utmanande), och det blir nättare än när man plockar upp maskor. Enligt Nancy finns det dessutom fler sätt att göra snygga kanter när man stickar på detta sätt och det får man väl tro när hon säger det.