Jag stickar några varv här och några varv där på Enkelheten och har, trots att varven är riktigt långa, kommit en bra bit på oket. Jag tror att det blir bra trots att tröjan just nu ser ganska tanig ut.
Beskrivningen är ganska kortfattad vad gäller oket så jag funderar på när jag skall börja avsluta och har just nu lite svårt att ta beslut. Bara hjärnan vill kommer jag igång igen och då är det ju inte mycket kvar.
Både mina händer och mitt huvud kräver omväxling i stickningen, då är det bra att ha projekt i stickkorgen som bara ligger och väntar.
Plockade fram den blå sjalen och började sticka en kant med blommiga ränder, kan knappt sluta (detta är verkligen en riktig favoritteknik). Det är samma kant som jag stickat på sjalen Tussilago (som jag fortfarande saknar men bara inte lyckas sticka en ny fast jag har garn liggande) men mycket bredare. Det vita garnet börjar ta slut så jag stickar till det verkligen gör det.
Alla fingrar på plats!
Men allt har en baksida, även så ett par kottvantar.
Jag tycker att kottmönstrets avigsida är riktigt snygg och det är intressant hur olika prickmönstret blir på tumkilen och på fingrarna.
Nu är muddarna med fuskpälskant som jag gjorde på en kurs på Sticksymposiet i somras helt färdiga.
Jag har friserat dem lite och sköljt upp dem så att ullen fluffat till sig.
Jag tycker att kanten är riktigt dekorativ,
och enkelt var det att göra den.
Detta var ett annorlunda sätt att använda tekniken man använder när man gör vattenbärarvantar
och här gjorde man på ett helt annat sätt än när jag stickade vantarna från Värmland.
När jag jämför bilden mot förra veckans bild på Fleur Sweater ser det ut som jag virkat massor,
men räknar jag rutorna så var det inte så. Men en ruta om dagen…
