En kväll på museet

I går var det stickcafé på Nordiska museet med tema gamla mönster.

Kia (hoppas jag minns namnet rätt, namn är ju inte min starkaste sida) hade plockat fram några gamla mönster. I Fatburen hade de plockat fram lite gamla stickböcker, några av oss höll på att fastna där och jag har numera lånekort där:-)
Nu vet jag varför jag har en nålbindningsnål i plånboken. Kia visade sig vara en mycket pedagogisk lärare och jag tror att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör…skall öva idag.

Avigt?

Hos Avigmaskorna är gränsen mellan dubbelstickning och tvåändsstickning flytande, men vad gör väl det bara man har trevligt!

Om detta blir en grytlapp som tänkt är tveksamt då jag inte använder grytlappar. Kanske blir det ett pennfodral, virknålsfodral eller liknande…eller så blir det inget alls. Har kanske någon en idé om vad det kan bli, materialet är ganska fast.
Någonstans i mina gömmor har jag en påbörjad väska i samma teknik (tvåändsstickning fram och tillbaka) i svart och vitt. Troligen ett allt för ambitiöst projekt då tekniken är långsam och trög i bomull.
Publicerat den
Kategoriserat som Okategoriserade Märkt

Tillfixad

Visst blev jag jättenöjd med min Theresa, men…

När hon var med i Visby kände jag att jag gick och drog i henne hela tiden. Hon var LITE tight i nederkanten och några centimeter för kort, så kan det bli ibland och är SÅ irriterande.
Nu har jag repat upp uppläggningskanten, stickat till några centimeter och nu känns allt mycket bättre.
Man ser inte så stor skillnad, men det känns…
Tråkigt jobb, men nu har jag en tröja som jag är helnöjd med istället:-)
Publicerat den
Kategoriserat som Okategoriserade Märkt ,

Veckans UFO, vecka 40, före

I nästa påse hittade jag denna, nästan färdigstickade (avmaskning pågår), picotkantade sjal som kan gå under beteckningen feltänk*2. Kommer inte ihåg hur sjalen såg ut som jag inspirerades av, men den här modellen på sjal vill i alla fall inte jag ha. Färgen är fantastisk, garnet är mjukt och blankt, picoterna är gulliga, men formen är helt fel.

Det är bara att repa upp, igen, och börja om från början. Tredje gången gillt och sista gången hoppas jag. NU tror jag i alla fall att jag vet hur jag skall göra för att få den modell jag vill ha, tur att stickorna är ganska grova (5 mm) så att det är ganska snabbstickat. Hoppas bara att jag kommer ihåg hur jag gjorde picoterna (för jag gillar storleken på dem) men det tror jag, annars är det ju bara att provsticka lite:-).

Veckans UFO, vecka 39, efter

Jag tycker att det är SÅ skönt att jag inte är ensam om att ha en massa ofärdigt som bara ligger och väntar på att bli färdigt. Vi är en hel radda i kolumnen till höger, den som uppdaterade sin blog sist ligger överst. Nu måste vi bara hjälpas åt att heja på varandra.

För mej har det gått ganska bra med UFOstickandet denna vecka fast det har skewat både hit och dit.
Även om det var lite svårt att förstå hur det skulle bli innan det blev klart (här hjälpte det inte att läsa igenom beskrivningen innan inte), blev det faktiskt något som liknade ett par sockor ett par sockor till slut.
Speciellt efter att jag tvättat dem… ända tills jag tog dem på fötterna.
Hälen sitter jättebra (det var jag var lite orolig för), men sockan är alldeles för lång för min fot – hela 3 centimeter.
Antar att jag missförstod hur man skulle mäta sockfoten innan man skulle börja med nästa del.
Jag mätte den på mitt sätt till 18 centimeter, det stod att det här skulle vara 5 centimeter kortare än foten, min fot är 23, den färdiga sockan har en fot som är 26 centimeter, det är något som inte stämmer.
Får se om någon av döttrarna är intresserade av sockorna (de har lite större fötter än jag, men är ju ack så långt borta) annars får jag väl repa upp tån och förkorta foten den vägen. Har inte fäst tråden i tån för att det skall vara lättare att repa upp om det behövs så än är sockorna inte helt klara och åker tillbaka till UFOkorgen, så länge.