När vi kom till Riinas klassrum hade hon dukat upp massor av vackra vantar, både traditionella och sådana hon designat och stickat själv.
På vår lott kom att sticka de vackra detaljerna som återkommer på dem alla, kvistar och snören och vad det nu var, engelska, estniska och svenska blandades hej vilt. 
Jag har tidigare provat på att sticka dessa detaljer, men då det är lite pilligt var det bra att få prova igen och nu tror jag att det satte sej så att jag kan klara av det själv hemma. Upprepning är bra för lärandet:-). 
Såhär mycket hann några av oss deltagare på våra provmuddar på en hel dag! Nu är det bara att fundera ut vilka vantar man skall sticka….
Annemor hade packat bilen full med inspirationsmaterial, hon är dessutom en fantastisk berättare och underhöll oss med myter och skrönor om stickning medan vi stickade på för glatta livet. 
En del av oss han inte så långt (fastnade lite då jag insåg att jag måste göra om mönstret för att det skall passa mitt tunnare garn) medan andra hann betydligt längre. 
Blev klart förvirrad av att Terri Sheas bok 
Tandborsten och två (borde enligt traditionen vara tre…) nystartade stickningar är packade. 
Har köpt stora tryckknappar men inte bestämt mig för om jag skall sy i dem eller inte. Får använda västen lite först och se hur den funkar och blir det bättre väder kanske KM kan plåta den på.
Kan inte riktigt se mig mätt på färgerna och deras samarbete.
Tyvärr blir det många trådar att fästa när man randar själv istället för att sticka med självrandande garn, men det kan det vara värt…bara för att få bestämma själv.