Eller egentligen hälanatomi var ämnet för gårdagens kurs i butiken.
Helène lotsade lugnt och kunnigt bland förkortade varv och löpande maskor. Det kan nog bli några julklappssockor i alla fall:-). 
Själv lyckades jag faktiskt prestera en häl till min andra Audrey som legat till sig ett tag. Nu börjar det bli behov av värmande sockor.Discosjalen är färdigstickad och dottern har raskt greppat den för indansning.
Att sticka med stora stickor i blanka garner och glittetråd är inte min passion (just nu), den stora behållningen av projektet är dotterns glädje över sjalen. Jag vet att den kommer tas om hand väl. Själv ger jag mej raskt i kast med provstickning av ett nytt discoprojekt… i egen tolkning av discostickning.Tack för glada idéer om vad discogarnet kan bli:-). Gladast blev jag (skrattade länge) av tanken att se herr Asplund i ett par hotpants av blålila fluff. Kompletterar gärna med lite blålila handmålat sockgarn så att det säkert räcker att täcka det ädlaste. Maila mig din adress så kommer garnet.
Vi kommer alla bevaka din blogg för att se dej i resultatet. Kan kanske vara en perfekt paus i ”marzipanstickandet”.Jag trodde att tvåändsstickade vantar var i princip outslitbara, men äldsta dottern har lyckats.
Jag stickade dessa dessa vantar till henne för många år sedan och hon har lyckats slita ut vänster! (hon är högerhänt) tumme. Jag är ingen fena på att laga grejer (gör hellre nytt) så den trasiga tummen har legat som ett dåligt samvete på skrivbordet länge. 
I och med tvåändsstickningskursen på HV har vantarna nu i bara farten fått en ny tumme – det var skönt att ha någon att fråga om tillvägagångssättet. De hela vantarna är nu på väg över Atlanten så att dottern slipper kalla händer i Kansas.
Dessa muddar är virkade i Vikings alpacka, en härligt mjuk och ganska grov alpacka som vi nyligen fått in i 