Min mosstickade Judit har nu fått en ärm. Den mosstickade ärmen kräver fler varv än den slätstickade.
Har inte tidigare märkt att mosstickningen har en annan varvhöjd än slätstickning, men så verkar det vara i detta fall. Kan ju bero på att denna tröja är så lätt och att ärmen inte dras ut av sin tyngd (än).Jag vet inte om det berodde på att vi krokade runt eller på att det var slutet av en intensiv vecka, men jag hade svårt att fokusera på maskantalet på gårdagens kurs.
Gudrun gjorde allt för att få oss att hålla ordning på nålen ned krokar i båda ändar och 2 nystan för att skapa en provmudd. 
Som vanligt var dokumentationen genomtänkt, inspirationsmaterialet rikligt och det gick att välja svårighetsgrad. 
Roligt och utmanande och trevliga kursdeltagare gjorde att det blev en mycket trevlig eftermiddag. 
Såhär långt kom jag på min provmudd innan utmaningen att räkna till 10 blev allt för stor:-)Peppad av framgången med den virkade koftan (måste säga att jag blev jätteglad över alla positiva kommentarer:-)
och kanske lite hetsad av Stickigts framfart med Holly har jag presterat en första ärm till den virkade kappan.Istället för att sortera sockprojekten påbörjade jag Eva’s mysteriestickning Bella och det var hon som tog platsen i sockgömman.
Inte för att jag tror att det skall bli ett par sockor, dem brukar man ju inte ha på den övre fjärdedelen av kroppen. Har faktiskt ingen aning om vad det kommer att sluta som, just nu liknar det mest en provlapp, men en mycket vacker sådan. Garnet, Wayra (babyalpacka och silke) hittade jag i ett hörn i ett skåp och detta ensamma, mjuka, vackra nystan passade specifikationerna för projektet perfekt.Träffade vännen A igår igen.
Att namnet blir Norrsken känns helt givet.
