Det var ju inte så mycket kvar på de estniska vantarna med rätstickad mudd.
Tummar går ju faktiskt ganska fort att sticka, kanske börjar jag bli tillvand.
Är nöjd med hur jag fick till mönstret på tumkilen, det är alltid en utmaning med tumkilar i mönsterstickning.
Att jag sparade felstickningen i mönstret gör att jag alltid kommer att minnas en fin stickkväll.
Ännu ett projekt att stryka på listan i min Vantsommar.
Semestern är slut och det känns som om sommaren sjunger på sista versen. Jag har (som vanligt) stickat en hel del i sommar, bland annat på vantarna i min Vantsommar. De fick följa med på semestern och några har kommit längre än andra.
De estniska vantarna med intarisiastjärnor var det ju inte så mycket kvar på,
”bara” tummar
och att fästa trådar.
Gillar att avigsidan blev riktigt prydlig.
Sedan blev de fotograferad mot vackra lavklädda stenar i Bohuslän.
Det gäller att passa på att fotografera när man är i en ny vacker miljö.
Då vanten är ganska tunn kommer den att bli en perfekt övergångsvante i början av vintern. 
Tror att de kommer att passa utmärkt till min rock i Harris tweed.
Och jag kan stryka det första projekt på listan.
Jag har så länge funderat på vilken hand de estniska rätstickade vantmuddarna vill ha. Jag fick många superbra tips både på facebook och på instagram, men beslutet blev inte lättare för det.
Jag tog fram ett gäng estniska stickböcker, har samlat på mej en hel del.
Jag hittade faktiskt vanten som mudden kommer ifrån. Om jag inte minns fel har man bara hittat en vante med en mudd konstruerad på detta sätt (men jag kan minnas fel). Intarsiamönstret kändes dock inte helt rätt, just nu däremot valde jag färgerna här.
Jag valde istället ett fint rutmönster (är ju så svag för dessa små mönster) från någon annan vante. Mönstret är riktigt roligt att sticka och blir så läckert. Hittade dessutom en mycket passande stickpåse istället för den tråkiga plastpåsen.
Stickar, som oftast vantarna parallellt, då slipper jag anteckna men vantarna blir lika ändå (funkar inte alltid).
Tog med mej en vante på stickträff, trodde att mönstret stickade sej själv, men det blev en helt ny variant på ett ställe.
Utmanade mej själv i att INTE repa upp, vilket jag så ofta gör. Felet får vara kvar som ett minne av en trevlig stickkväll med fina vänner.
Felet ligger dessutom inne i ena handen.
Givetvis stickar jag på mina Vantsommarvantar , annars blir det ju ingen vantsommar. Varje dag får någon eller några vantar lite kärlek och jag försöker att variera mej.
De Estniska intarisiavantarna blev så mycket lättare att sticka på när jag bestämt mej för att byta färg och till vilken. Roligt att öva på att sticka intarsia runt, börjar få kläm på tekniken, men det gäller att ligga varvet före och planera. 
Insidan på vanten blir helt enfärgad, mest för att det skall framgå att det verkligen är intarsia. Dessutom blir det några stjärnor färre att sticka.
Hade sparat lite mörkt garn till vanttoppen så att färgbytet skulle kännas mer planerat och lyckades klämma in en liten stjärna där också.
Tredje vantparet i Vantsommar 2021 är ett par rätstickade muddar. De har sett ut såhär sedan jag stickade dem på Sticksymposiet i Estland 2018 så det börjar verkligen bli dags att ge dem en hand. Jag har bara så svårt att komma på hur jag skall fortsätta, jag vet inte ens vilken/vilka färger jag skall välja (de som finns i mudden har jag nog inte). Har du någon idé?
Det första jag skall göra är i alla fall att byta projektpåse!
