Näverstickad mudd

Det var längesedan jag köpte detta kit av Johanna, misstänker att det var senaste syfestivalen i Stockholm och det var ju ett tag sedan nu. Äntligen har jag tagit mej tid att börja sticka.

Plockade ut några av färgerna och kompletterade med några andra, lagom till en vantmudd.

Upptäckte att jag tyckte det blev en bättre kant mot det slätstickade om jag gjorde ett avigt varv i samband med att jag justerade maskantalet efter näverstickningen.

Vantar skall givetvis ha tumkil, valde att återanvända den snygga tumkilen från halvvanten Tussan, den är så snygg.

Jag har använt fingervantarna jag stickade i våras så mycket (och jag tror att jag tappat bort den ena) så ett par tunna fingervantar till kändes bra.

Att sticka fingrar går faktiskt fortare än man tror. Har dessutom bestämt att även tummar är fingrar, inget annat. ”Bara” att fästa trådar.

Fingervantsblockare

Alla fingrar är på plats, en aning pilligt men inte alls krångligt. Det tog mej faktiskt endast 1 vecka att utan press göra klart alla fingrarna. Det kan nog bli fler fingervantar. Tackar för all pepp jag fått.

Hittade inga fingervantsblockare att införskaffa på snabbt och lätt sätt, däremot denna tutorial av Åsa Tricosa, så jag plockade fram en gammal repig och numer sällan använd skärbräda.

Det gick hyggligt bra att klippa i skärbrädan, men det var inte helt lätt att klippa rakt och jag blev lite trött i handen. Jag använde mina vantblockare som utgångspunkt, men skall erkänna att jag inte var speciellt noga. Jag gjorde inga mallar, jag klippte bara remsor av olika bredd. Handen är ungefär lika bred som vantblockaren, tummen som vantblockarens tumme, sedan blev det 6 något smalare fingrar och 2 ännu smalare.

Det blev ett gäng fingrar och två händer, rundade av alla hörn och smalade av för muddarna helt på fri hand.

Färdigstickade fingervantar blockas!

Det var lättare att pilla in de lösa fingrarna först och sedan själva handen i de fuktiga vantarna. Jag gjorde inte på långa vägar av med allt garn jag köpte, har ungefär ungefär 80% kvar, så det räcker gott och väl till en mössa.

Det är faktiskt annorlunda

Av någon anledning känns det faktiskt annorlunda att sticka fingrar jämfört med att sticka tummar, det är inte alls lika motigt.

Tror att det beror på att sticka fingrar är som ett delprojekt i projektet, när man ska sticka tummar är man ju redan klar och så skall man sticka tummar dessutom.

Det är nog inte pilligheten som skrämmer mej, och det går ju ganska snabbt att göra ett finger.

Jag stickar ett finger då och ett finger då. Nu är det inte många fingrar kvar på mina fingervantar och jag inser att jag inte har någon fingervantsblockare, är det någon som har ett tips?

Fingrar

Jag bestämde mej för att sticka ikapp på fingervante nummer två, kanske för att skjuta på fingerstickandet lite till.

Tycker att det känns bra att sticka fingrarna parallellt, då är möjligheten att de blir lika större. Med all den pepp jag får på instagram känns det inte så jobbigt att sticka fingrar (än så länge i alla fall), men det är ju några kvar.

Medan flowet var positivt gjorde jag tummarna…så att de inte blir kvar till sist.

Norrskensstickning

Längre än såhär kunde jag inte hålla mej, nu har jag lagt upp till ett par fingervantar ur Carina Olsson bok i garnet med det fantastiska namnet mirrydancers.

Tyckte att muddarna kändes väldigt breda efter upplägget, men det löste sej.

Resåren drar ihop sej när man kommit en bit.

Jag stickar i garnet jag köpte på boksläppet, i färgerna som är inspirerade av stranden i Visby.

Jag har stickat efter mönstret till fingervanten Bellis, men antalet färger och deras inbördes kontrast skiljer från dem i mönstret så det blev lite provstickande innan jag fick till det på ett sätt som jag var nöjd med. Bellis var min pappas favoritblomma (eller snarare den enda han kunde förutom ros och maskros).