Det sista

Både framkanter och halskant skall enligt beskrivningen till Madeleine rätstickas, jag valde att istället sticka resår (för att matcha nederkanten).

Plockade upp framkantens maskor och stickade sedan framkanten i samma riktning som själva plagget (istället för fram och tillbaka).

Knapparna hittade jag faktiskt i knapplådan. De är inköpta i Danmark, jag gissar Bornholm, för många år sedan.

Det är sällan jag hittar knappar som passar så bra i knapplådan, men dessa var verkligen perfekta. Som om de väntat på just denna kofta.

Jag gillar verkligen plagg med denna typ av ärm, att ärmen har en ärmkulle som om den vore isydd. Tror att detta är den modell som passar bäst på mej som är ganska smalaxlad. Perfekt också att ärmen stickas samtidigt som resten och inte behöver sys i.

Koftan sitter perfekt över axlarna, måhända är ärmkullen lite smal bak.

Koftan har en ganska djup ringning,

men det känns nästan som om bakstycket går högt upp i nacken, kan bero på att koftan ännu inte format sig efter min kropp, det är lite varmt för att använda en kofta av denna grovlek i Stickholm just nu.

Nu är jag sugen på att se om jag kan räkna om och göra en tunnare variant. Jag trodde att boken ”Cocoknits Sweater workshop” var uppbyggd så att man kunde skapa egna modeller efter hennes metodik, men så var det inte.

Veckans projekt v29/2026

Skulle sticka upp mudden Bellis som stickas i bellismönster i garnet WYS Signature 4 ply i den härliga färgen Summer sunset inför ett kursevent. Kontrasten när jag randade med detta garn blev inte speciellt tydlig då färgfälten i garnet var kortare än jag trodde, tror att jag lika gärna kunde ha låtit bli att randa.

Bestämde att randa med ett annat, men enfärgat garn, valet stod mellan ett rött eller ett grönt.

Hade svårt att bestämma mej så jag stickade upp en mudd av vardera, oklart vilket som blev bäst.

Hade funderingar på att göra en till av varje men tror att jag kommer att använda dem som ett par istället. Repar upp den påbörjade mudden som enbart stickas i Summer sunset.

Umma är klar

Kroppen på Umma var lättstickad, men varven var långa och ganska tråkiga, samtidigt perfekt allergitrötta kvällar.

Jag trodde det skulle hända lite mer med längden efter tvätt (min provlapp var lite för kort för att berätta det) men den verkar hålla längden trots rätstickningen.

Får se vad som händer efter användning.

Tycker den sitter bra, den är skön och jag tror att den kommer bli användbar.

Eventuellt blir det något litet stygn någonstans för den har en liten tendens att glipa nertill, får se hur störd jag blir av det.

Hur gick det med snake

Nu har jag testat snake-stickorna i handväskan på riktigt, och jag tror att de funkar ungefär på samma sätt som raka stickor på hälen (när det är fler maskor) men lite bättre när jag stickar ben och fot (dvs färre tappade maskor). Samtidigt måste jag erkänna att det är trångt i min handväska och jag rotar runt när jag skall ha något så stickningen som givetvis ligger överst (utan skyddande påse) för ett riskfyllt liv.

De snakestickade sockorna är i alla fall klara.

Gillar de smala ränderna i självlysande disconeon.

Det känns alltid bra att göra av med rester, det sista av det neonfärgade garnet har flyttat till en stickkompis som blev kär i mina sockor och behövde sticka ett par egna (mina är för små för henne).

Sommarlätt

Idag släpper Milla mönstret till Saga trekvart.

Min Saga har varit färdigstickad ett tag.

Saga är skir, stickad på grova stickor i dubbel mohair.

Jag har förlängt min Saga något jämfört med beskrivningen så det gick åt lite mer än 50+50 gram garn (hon väger dock precis 100 g, mycket konstigt), här finns bild på det garn jag stickat i.

Saga passar perfekt som ett värmande lager över sommarklänningen när kvällsbrisen kommer.

Vi fotograferade vid vattnet på Öland.