Den Grönländska nationaldräkten är så vacker. Vi fick besök av Dorthe Ivalo som visade sin dräkt och vi besökte museet i Sisimiut där vi fick se lite ur samlingarna.
En fantastisk pärlkrage där varje familj kan ha sitt mönster.
Lårhöga handsydda stövlar med skinnbroderier och virkad spets.
Sälskinnsshorts med en annan sorts skinnbroderier.
Stickade pärlmuddar (vilket kanske inte känns så exotiskt längre, men jag blev så sugen på att sticka med pärlor igen).
Skjortbröst med vackra broderier. 
I Sisimiut finns en skola där man kan lära sig att göra en dräkt, det tar två år, den dag vi besökte dem garvade de sälskinn till stövlarna och skinnbroderierna.
Jovisst köpte jag, bland annat, en bok som beskriver hur man syr sig en Grönländsk nationaldräkt, inte för att jag kommer att göra någon, men nu vet jag i alla fall:-). Blev du nyfiken och vill veta mer kommer vi kanske på någon soppslöjd framöver och visar fler bilder och berättar mer, håll ögonen öppna.
Planet var ju inte så stort, men ändå…vi fyllde det till sista plats.
Visst är turbussarna…hm…speciella här:-).
Jag blev helt ”istagen”, tyvärr var vädret inte det allra bästa (och det blev bara värre under dagen),
Den största av anledningar för oss att stanna i Kangerlussuaq är att det är här man ”producerar” myskoxullen.
Myskoxarna kommer på detta sätt till slakteriet, man använder både hundspann och snöskoter när man jagar. Man jagar för köttets skull, tidigare kastade man skinnen men nu köper 
Sedan är det ”bara” att kamma ur underullen. Det är riktigt slitigt att göra.
Vi såg inga myskoxar live, kom inte närmre än såhär (det är myskoxen till höger).