Det handspunna garnet räckte precis till min Sarkle, det blev bara ett pyttenystan över.
Tröjan är ganska nätt, ärmarna smala och jag är nöjd.
Det är verkligen intressant att sticka av handspunnet garn.
Garnet har verkligen sitt eget liv, jämnt på sina ställen och ojämnt på andra. Jag har ju provat många olika sorters fibrer, de är alla olika att spinna vilket gör det svårare att skapa ett jämnt garn.
Jag får ofta rådet att jag borde tvinna mina garner mer, här har jag tagit i lite för mycket.
Min handspunna Sarkle har fått ärmar, nu stickar jag kropp så långt garnet räcker.
Det var ju inte så mycket kvar säger den som inte tycker att det är någon match att sticka tummar,
men nu är i alla fall de tvåändsstickade vantarna i handspunnet neonrosa garn (corriedaleull färgad av Niklas, Quitter yarns).
Blockningen gjorde verkligen susen, garnets ojämnheter är inte alls lika tydliga längre.
Jag tycke garnet var ovant mjuk att tvåändssticka i,
i gengäld blev vantarna riktigt mjuka.
Är så nöjd och det är en speciell känsla att sticka i egenspunnet garn.
Vantarnas krokmaskmönster var roligt att sticka även om det krävdes diagramläsning mest hela tiden (ibland vill jag ha sådana projekt också).
Jag lovar att det blir beskrivning, inte nu, men längre fram.
Min Sarkle artar sig väl, än så länge. Det är verkligen en speciell känsla att sticka i handspunnet garn och spännande att se hur det funkar med randningen (som syns mer i verkligheten än på bild).
Jag har nästan stickat upp 1:a nystanet (hälften av det garn jag har), får börja sticka ärmar och se hur långt det räcker.
