men säkert användbar blev min svarta kofta. Inte är det så vårigt heller förresten, även om det är soligt är det is i vinden och då är det inte helt fel med en ullkofta.
Knapparna köpte jag på Island och det är faktiskt benknotor från små lamm. Läskigt eller läckert? Jag är ju svag för döskallar och då måste jag ju gilla benknotor också, eller hur?
Har stickat efter beskrivningen till Ylva, bara gjort den lite längre.
Fast påskliljorna äntligen vågat slå ut känns det inte sådär jättevårigt ute idag.
Det är inte helt fel med nystickade muddar. Har stickat efter mönstret till Estrid men med tjockare garn och tjockare stickor (och färre maskor förstås). Det är så kul med de självrandande garnerna…även om båda muddarna är stickade i samma garn (2 färger av Lang Nobile) ser de helt olika ut.
Fick du inte tag i Året Runt förra veckan, kan du nu köpa beskrivningen till sjalen Leila direkt från mej.
Antingen så mailar du mej (adressen står uppe till höger på bloggen) eller så går du till min min Ravelryshop, direktlänk till Leila här:
Nöjsam stickning!
Sjalen är stickad i två olika garner; entrådig ull och SilkCashmere.
En härva av vardera garn räcker nästan till två sjalar (bästa kompisen kan få en också), eller till en större sjal.
Längst ut har jag maskat av med pärlor, det ger lite extra tyngd och flärd åt sjalen.
är min nya favoritsjal.
Hade den gudskelov med till London och den var underbar att svepa in sig när det blåste och snöade (bilden är inte från London, det är en isbelagd Långsjön i bakgrunden).
Precis som Eugenia är den stickad i restgarner, har använt Shetlandsull och Twinni. Den som så vill kan givetvis använda självrandande garn.
Bikakemönstret (som jag tycker att det ser ut som), eller hålkrus som det kanske oftare kallas, ger sjalen två fina sidor.
Den ena blir glatt prickig och den andra randig.
Blir du sticksugen? Plocka fram dina restgarner, gör små nystan och lägg dem i en fin ordning, mönstret är rykande färskt och du hittar det här:
