Den största av anledningar för oss att stanna i Kangerlussuaq är att det är här man ”producerar” myskoxullen.
Myskoxarna kommer på detta sätt till slakteriet, man använder både hundspann och snöskoter när man jagar. Man jagar för köttets skull, tidigare kastade man skinnen men nu köper Anita och Birthe upp dem för att utvinna ullen.
Skinnen förvaras utomhus på vintern, hinner man inte ta om hand om dem under vintern måste de frysförvaras över sommaren till nästa vinter och det är dyrt, så det gäller att jobba på. I korthet går det till såhär:
Först får skinnen tina och torka ett par dygn.
Därefter rakas den hårda överullen bort.
Sedan är det ”bara” att kamma ur underullen. Det är riktigt slitigt att göra.
Den här tjejen ansåg sig långsam och kammade en fäll på 1½ timma…för mej hade det tagit många…om jag ens orkat igenom den….
Vi såg inga myskoxar live, kom inte närmre än såhär (det är myskoxen till höger).
Har nu klart förståelse för att detta fantastiskt mjuka garn som är 8 gånger varmare än fårull kostar kring 400 Danska kronor för 50g, lite mindre om det är utspätt med silke.