Sockan Karina har hjärtmönster på hela skaftet.
Tycket man att det blir för mycket med hjärtan på hela skaftet gör man bara några omgångar hjärtan och slätstickar/resårstickar resten (men kan det bli för mycket hjärtan?).
Själva sockan stickas från tån upp så att hjärtanen kommer åt rätt håll.
Självklart har Karina förstärkt hällapp, både praktiskt och snyggt.
Vill du sticka ett par Karina hittar du mönstret på Ravelry, direktlänk:
Trots den tråkiga starten,
blev de blockrandiga sockorna jättefina.
Hade jag inte tvingats nysta bort starten,
hade faktiskt det breda blåa partiet hamnat på rätt ställe.
Har som vanligt stickat efter beskrivningen till sockan Eva, även om jag numer förstärker hälen som på Sommarsockorna.
Resterna blev ganska fula och hamnar nog inte i några sockor….
Jag brukar inte ha något problem med att låta sockorna bli som de blir med ett självrandande garn, men i detta fall funkade det bara inte.
Jag tog fram nystpinnen och nystade.
Nu blir det mer som jag förväntade mej, än så länge.
Ibland är det verkligen garnet som talar om vad det vill bli.
När jag skulle provsticka sockorna Evelina valde jag lite på måfå två handfärgade nystan i sockgarnslådan (det gröna har jag färgat själv, det rosacerisa kommer från Fingerborg).
När jag stickade hälen fick jag en tydligt svalkande känsla av vattenmelon, så det fick bli svarta kärnor på skaftet.
Jag hoppas att jag alltid kommer att minnas den varma sommaren när jag bär mina Vattenmelon-sockor och att de kommer att värma lite extra om det blir en kall vinter.
Vill du också sticka ett par svalkande Vattenmelonsockor hittar du beskrivningen i min Ravelryshop:
Jag köpte detta fina nystan och såg framför mej ett par blockrandiga gråvita sockor.
Att garnet var mörkblått och inte grått (ibland har jag lite svårt att se skillnad på marinblått och svart, nu också tydligen mörkblått och mörkgrått) gör ingenting men att första randen skulle vara klart ljusblå och sedan gråbeige hade jag inte tänkt mej. Får ta mej en liten funderare….
