Igår var det 20dag Knut och dags att ta bort julen, men jag låter mina advensstjärnor sitta kvar ett tag till…jag njuter så av dem och ljuset behövs.
Min julkalenderstickning blev i princip klar till julafton, men inte plåtad…här är den i alla fall. 
Perfekt när man skall gå på kalas och ha en CD med sig. Det vore kul att höra vad övriga kalenderstickare skall ha sina väskor till:-)Jag blev lite förvånad när jag hade stickat en bit av ryggpartiet på Whisper. Ärmen, som stickas runt är ganska ojämnt stickad – detta är ingen ovanlig effekt när man stickar i alpacka och brukar jämna ut sig efter tvätt. Ryggpartiet däremot, som stickas fram och tillbaka är slätt och fint som ett salsgolv.
Stickningen brukar ju vara slätare när man stickar runt och ojämnare när man stickar fram och tillbaka…mycket förvirrande. Dessutom ser ärmen ut att vara mycket lösare stickad än ryggpartiet (annars brukar det kunna bli fastare när man stickar runt då man endast stickar räta maskor) . Det senare visade sig dock vara en synvilla. 
Med hjälp av säkerhetsnåla och linjal är detta kontrollerat så noga det går, hoppas resten löser sig vid tvätt. Jag stickar vidare (dock lite orolig).Precis innan vi åkte hemifrån påbörjade jag en Whisper, tänkte att den kunde vara en lätt resestickning. Det har inte blivit så mycket stickat på den och jag vet inte om det är kylan här eller hemma som inspirerat till långa ärmar istället för 3/4-långa. Ärmen blev i alla fall för vid för en lång ärm så jag fick repa upp min start och har nu kommit så långt att jag kunnat byta ut strumpstickorna till en kort rundsticka, då kanske det funkar att sticka på planet hem (Sigge är färdigstickad, skall bara fästa trådar och tvätta honom innan jag kan prova).
Det som känns konstigt med Whisper är att jag använder stickor 2,75 istället för 4,5 för att få rätt stickfasthet, jag brykar ju alltid få välja en större sticka. Garnet är mörklila Babyalpacka från butiken.Det har inte varit så kallt i Florida i mannaminne så vi är glada att vi har dunjackorna med och badkläderna ligger orörda längst ner i väskorna. Kämpar hårt med sightseeing och när jag tog fram sockstickningen medan vi väntade på delfinshowen på Seaworld tyckte dottern att jag skulle sticka fortare.
Fördelen med vädret är att köerna nästan är obefintliga:-).
Avstånden i Kansas är längre än man tror och vi har bilat runt en del. Har tittat både på sevärdheter och garnbutiker, en i Newton som var riktigt trevlig och en i Salina där det satt ett helt gäng trevliga och pratiga damer med sina stickningar. Många av damerna hade svenska ättlingar och tyckte det var kul att få prata med oss:-)
Här besöker vi Clark County Lake utanför Ashland – fantastiskt vackert och inte alls lika platt som området i övrigt.
