Stonecrop cardigan blev som en karamell.
Det fina finska kamgarnet är mjukt och fint.
Även om mönstergarnet inte betedde sej som jag trott, blev det ändå riktigt bra.
Jag trodde att det skulle bli större skillnader i färg, vid en snabb blick ser mönstret ”bara” rosa ut, det är bara om man tittar ordentligt som man ser att det varierar.
Jag har förlängt koftan ganska mycket jämfört med beskrivningen, till en modell som jag tror passar mej bättre.
Jag vet att man inte behöver täcka sina klippkanter med band, men jag gillar band och lägger gärna (nåja) ner den extra tiden.
Väljer man ett fint band blir det ju extra fint när man öppnar koftan. 
Nu tror jag att jag behöver en rosa klänning…
Etikett: Stonecrop Cardigan
Inte mycket kvar…eller?
Kroppen på Stonecrop är nu i en för mej passlig längd, måhända var det kylans intåg som gjorde att jag ville ha en längre kofta.
BÅDA ärmarna är färdigstickade så nu känns koftan klar…men det är den ju inte, inte än.
Efter att ha tvättat koftan har jag sytt dubbla sömmar på båda sidor om klippmaskornas mitt.
Sömmarna syns bättre från avigsidan. 
Det är också avigsidan jag har emot mej när jag klipper. Det är ”bara” framkanter, band och knappar kvar. Det är så mycket enklare att sticka en tröja, men så mycket mer användbart med en kofta.
2 steg fram och ett steg bak
Inspirerad av att jag stickat en ärm på Alicia stickade jag färdigt en ärm på Stonecrop Cardigan också, 
men när jag provade koftan för att testa ärmlängden insåg jag att kroppen var väl kort. 
Repade upp direkt, vek ihop den blivande koftan fint och lade ner den i stickpåsen.
En liten bit till…
har jag stickat på min Stonecrop Cardigan och kroppen är klar, något längre än originalets.
Anmäler mej åter på Sleeve Island. Over and out.
Ännu en resestickning
Totalt 3 stickprojekt fick följa med på resan till Peru, det 3:e var Stonecrop cardigan.
Alla varv var kanske inte lika bra busstickning som Alicia, men den funkade bra som kvällsstickning och jag kom en bra bit på den också.