Så råsa

Det var ju inte så mycket kvar säger den som inte tycker att det är någon match att sticka tummar,

men nu är i alla fall de tvåändsstickade vantarna i handspunnet neonrosa garn (corriedaleull färgad av Niklas, Quitter yarns).

Blockningen gjorde verkligen susen, garnets ojämnheter är inte alls lika tydliga längre.

Jag tycke garnet var ovant mjuk att tvåändssticka i,

i gengäld blev vantarna riktigt mjuka.

Är så nöjd och det är en speciell känsla att sticka i egenspunnet garn.

Vantarnas krokmaskmönster var roligt att sticka även om det krävdes diagramläsning mest hela tiden (ibland vill jag ha sådana projekt också).

Jag lovar att det blir beskrivning, inte nu, men längre fram.

Tvåändsstickar i neon

Jag vill ju gärna ha (minst) en tvåändsstickning på stickorna. Dessa vantar påbörjade jag faktiskt före de redan färdigstickade vantarna i självrandande garn men de klev före.

Garnet jag stickar i har jag spunnit själv. Jag har redan lärt mej att ullen (corriedale) kanske är lite för mjuk för tvåändsstickning (eller så är det jag som inte spunnit på bästa sätt), att jag borde tvinnat garnet ännu mer och att garnets ojämnhet blir ännu tydligare i krokmaskmönstret. Jag fortsätter i alla fall, färgen är magisk.