Etikett: Umma Top

När man stickat andra framstycket på Umma top börjar man förstå var man håller på med.

Mitt ena framstycke (det som ligger utanpå) får en avvikande färg. När jag köpte El Linio för många år sedan hade jag flerfärgsstickning i tanken (kanske en Misurina) men så blev det inte. Jag tror att garnet räcker oavsett om jag stickar hela toppen i en färg eller två, men nu blir det två bara för att jag kan.

För att kunna prova valde jag att göra halskanten innan jag fortsatte att sticka kropp.

Halsen kantas med en I-snodd/I-cord. Det var lite pilligt att plocka upp genom ibland ett och ibland två lager stickat och lingarnet döljer ingenting.

När jag väl var igång fortsatte jag med ena ärmhålet som även det kantas med I-snodd/I-cord. Man kan tydligt se hur kanten håller ihop och stabiliserar rätstickningen på ett bra sätt.

Så jag kantade även ärmhål två. Nu är det ”bara” rätstickning i ganska många varv, fram och tillbaka.

På semestern behöver man ett nytt projekt, man vet ju aldrig vad som händer (det kan bli dåligt väder, men kan bli sjuk eller något annat tråkigt kan hända som gör att uppmuntran behövs).

För många år sedan köpte jag Schoppels El Linio i en garnbutik som lades ner på Kungsholmen. Nu grävde jag fram garnet för att sticka ett lite somrigare projekt, Umma top. Egentligen var det kanske så att när jag såg Umma top kom jag att tänka på garnet.
Man börjar sticka bakstycket, jag gjorde tillfälliga uppläggningar för att slippa plocka upp maskor på axlarna (oklart om det var ett bra val).

Sedan stickar man åt olika håll och låter maskor vila både här och där, riktigt underhållande stickning.

Garnnystanen är inte lika roliga, de bara exploderar ut garnet. Ett flaskskydd som följt med hem från någon flygplats håller ihop garnet lite i alla fall.