Bården ser nästan broderad ut

Fast den ser broderad ut är bården som går upp över vanten faktiskt stickad.

Jag har gjort det flerfärgade bellismönstret i lodräta ränder istället för som heltäckande mönster och jag har använt en tråd för varje mönsterrad.

För att det inte skall bli allt för trassligt har jag tagit av några meter garn och gjort en liten garnrosett av varje färg.

Även tummen fick en blombård.

Mudden på vanten är fodrad i mjukaste alpacka, Tynn alpakka från Du store alpakka, det är ju vid handleden man behöver den extra värmen. Resten av vanten är gjord i Rauma finull.
Beskrivningen finns här.

Dags att sticka klart vante nummer 2.

Fårbondens vantar

Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.

Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.

Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.

Fåren är inte lätta att fotografera, antingen ”fryser” de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.

skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.

Vackra Nelly

har en mudd i flerfärgat bellismönster.

Jag valde att sticka mudden fram och tillbaka då mönstret är lite pilligt att sticka runt, i alla fall om det är strumpstickor som gäller.

Mudden har jag sytt ihop och sedan fäst dit ett par knappar som dekoration. Själva vanten är stickad runt på strumpstickor på vanligt sätt.

Garnerna jag stickat i är det självrandande Lang Mille Colori baby och det supermjuka sockgarnet med cashmere i som heter Cash. En riktig finvante! Beskrivningen finns i min Ravelryshop:

Storleken spelar roll!

Avigmaskans gemenskaphetsprojekt under våren är de urgulliga vantarna ”Fox in the snow mittens”.

Utan att läsa beskrivningen började jag sticka på 2,5 mm precis som vanligt. Det skulle jag inte gjort, det blev alldeles för litet. Har börjat om på 2,75 mm (precis som det stod i beskrivningen) och nu blir det jättebra. När jag måste börja om repar jag oftast inte upp direkt utan börjar verkligen om, det är bra att kunna jämföra med annat än minnet.