Sommar igen

Vi har fått sommar igen (nästan i alla fall) och jag har lagat ännu ett par av dotterns trasiga vantar.

Båda tummarna på de vävstickade vantarna var trasiga, så jag klippte helt sonika av dem.

Stickade några extra varv för att förlänga tummen och hade lika mycket problem att få till en snygg vanttopp som förra gången men är nöjd i alla fall. Vantarna håller förhoppningsvis en säsong till.

Hälften av projekten på listan är avprickade och jag börjar fundera på om inte vantsommaren är slut för i år, men jag slutar inte sticka vantar för det.

Lappa och laga

Att laga är inte min starkaste sida, men när dottern kommer med vantar jag stickat som är så välanvända att de fått hål både här och där ställer jag givetvis upp.

Har kommit på varför hon ofta får hål på tummen, hon tar hand om vantar jag stickat till mej och hon har lite större händer (och det betyder verkligen inte att hon har stora händer). Istället för att försöka laga klippte jag bort tumtopparna och stickade nya, man får göra så gott man kan.

Jag har inte kvar några rester av garnet jag stickade i, det är inte konstigt för det var ett tag sedan (vantarna finns i Karin Kahnlunds bok), så man ser en klar färgskillnad, men jag hoppas att vantarna håller till fler hundpromenader.

Ett par färre vantar med hål på fel ställen och ännu ett projekt att pricka av på listan i min Vantsommar.

Extra allt

Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.

Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).

Nu är i alla fall vantarna klara.

De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,

men nöden har ingen lag

Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.

Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.

Hög tid för mer vantsommar

Det känns som om sommaren börjar lida mot sitt slut och att jag inte gett min vantsommarprojekthög särskilt mycket kärlek i år. Tar ett sista tag och får se vilken effekt det får.

Det var inte så mycket kvar på mina tvåändsstickade vantar med livslinjetumkil.

Det var faktiskt bara finishen kvar (i detta stadie är det lätt att ett projekt bara blir liggande).

Nu är de klara, känner mej så nöjd.

Mitt 5:e färdiga projekt från min allt för långa lista, men det kan nog bli några fler, bara jag tar mej lite tid.

3:e semesterprojektet

När jag höll tvåändsstickningskurs på Stickfest på Öland i början av sommaren råkade jag påbörja en vante stickad i Ullcentrums Z-tvinnade garn (ingick i kursen som kursmaterial).

Projektet åkte ner i resväskan ”för säkerhets skull” och tanken var kanske inte att jag skulle sticka så mycket på det, men ett vantprojekt tar inte mycket plats och tvåändsstickning räcker länge så det är ”bra att ha” om allt annat blir färdigstickat.

Jag vet inte om det var för att jag dumt nog glömt vantar och mössa hemma (trots att det är sommar är de sköna att ha när man vandrar på Färöarna) eller att jag inte riktigt hade någon plan för vantarna som gjorde att det var dem jag stickade mest på. De blev nästan färdiga, till och med tummarna är stickade. Det är bara trådfäst och blockning som återstår.

Fortsätter som synes att sticka livslinjetumme på ytterligare ett par tvåändsstickade vantar, denna gång i en färg.

Jag inser också att jag får göra ett tillägg i listan på min vantsommar 2023.