Sjalen i värmlandsull från Ullen vi ärvde är inget jag har bråttom med, det är ett härligt lättstickat projekt som får följa med när jag behöver något enkelt att sticka på.

Det börjar bli dags att sticka med den 3:e färgen i det ljuvliga garnet.
Sjalen i värmlandsull från Ullen vi ärvde är inget jag har bråttom med, det är ett härligt lättstickat projekt som får följa med när jag behöver något enkelt att sticka på.
Det börjar bli dags att sticka med den 3:e färgen i det ljuvliga garnet.
Detta paket från Ullen vi ärvde kom för ett tag sedan, innehållet handlade om ull från Dala pälsfår.
En ljuvlig härva glansigt och fint vitt garn och en beskrivning till fina stickade halvvantar, men jag upptäckte att garnet är Z-tvinnat så det blir nog tvåändsstickning istället. Härvan är ganska lite så det räcker nog inte till vantar, tyvärr.
Har faktiskt börjat sticka i det vackra garnet av värmlandsull, paketet kom för över ett år sedan och förra sommaren provade jag den underbart mjuka och lätta sjalen när jag besökte Tant Kofta. Nystade i all hast när jag skulle åka tåg och någon beskrivning kom inte med, startade en rätstickad sjal efter eget huvud istället, hålraderna inspireras av Lottas sjal.
Det 3:e paketet i ”ullen vi ärvde” innehåller garn med ull från Värmlandsfåret (värmländskt skogsfår).
Det är 3 vackra slanka entrådiga härvor i lite olika nyanser, från ljusbeige till ljusbrunt, plus en skvätt grönt. De är så vackra att jag inte nänts nysta dem än, jag bara njuter. Med i paketet är en sjalbeskrivning och jag tror verkligen att jag skall göra en sjal av det, om det blir den föreslagna eller inte får vi se…först skall jag njuta färdigt av de vackra härvorna.
Jag har tidigare stickat en sjal i garn från Värmlandsfåret och vet att det funkar ypperligt, den sjalen fick heta Birgitta efter just de Värmlandsfårens ägarinna. Varje gång jag ser sjalen Birgitta minns jag den underbara dagen tillsammans med Birgitta och hennes får.