Den röda sockstickningen har legat i handväskan, några varv här och några varv där blir plötsligt en hel sockfot,
och sedan två. Det är dags att ge sockorna ett par skaft. Jag tänker mej något växtlikt i det både självrandande och spräckliga sockgarnet Wunderkleks (båda nystanen till höger kommer faktiskt från samma boll), får se hur det blir.