Det är kallt! ”Behöver” fler knästrumpor! Det fick bli ett av nystanen under granen, som blev ännu snyggare uppstickat än jag trodde, ser nästan handfärgat ut.
Inspirerad av Cookie A får de en röd ”söm”, i övrigt slätstickade så att de fungerar som stickning på pendeltåget.Min version av Burma Rings är klar. Det blev lite räknande och provande då stickfasthet och garn inte stämde med beskrivningen (som finns i denna bok), men jag är urnöjd. 
Till vikkanten nederst gjorde jag en ny variant av vikvarv som jag inte gjort tidigare; varannan maska rät och varannan lyft med garnet framför – blev jättebra. 
Tröjan har ävenstora likheter med Hanne Falkenbergs Corona har jag upptäckt.
Kontsjalen börjar bli ganska stor nu (c:a 65 cm hög) och jag börjar fundera på när jag skall sluta. Jag trodde att det skulle gå åt mer garn (är nu uppe i 5 nystan) så jag har flera (7 tror jag) nystan kvar. 
Har inte tänkt att blocka sjalen, bara tvätta och lägga ut den för att torka så att strukturen behålls, så jag tror inte att den växer så mycket i det momentet. 
Funderar på om det skall bli någon frans. Fransen på Lady Elanor är väldigt vacker, men jag är igen fransperson och jag är inte säker på om den blir lika bra på en trekanstssjal. Virkar kanske bara en kant fasta maskor runt istället. Eller finns det någon annan bra idé?
När något känns underligt i en stickning, har jag fått ett tips som jag följer, jag börjar om istället för att repa upp direkt. Det är oftast bra att ha det gamla att jämföra med och så känns det lättare att repa upp när man har något som är bra.
Här är omstarten på mina Chevalier socks som kändes något stumma när flätmönstret kom igång och blev mycklet bättre på ett ½nummer större stickor. Detta är också ett bevis på att storleken spelar roll, ½ mm gör skillnad!Har då och då stött på Christel Seyfarth’ helt underbara sjalar, senast i samband med att jag stickade fågelmuddarna, och funderat på att göra en egen sjal av samma typ. Tanken har fått ny energi av Pinneguri’s vackra sjalar Mrs Barista och Miss May. Pinneguri delar dessutom frikostigt med sig av sina erfarenheter och öden utmed vägen mot färdig sjal.
