Nej, den var inte färdig

Ärmarna är färdigstickade och avmaskade, båda två!
Man kunde ju tro att tröjan med det vackra oket var färdig nu (förutom att fästa trådar och ”blocka” förstås). Den ser ju väldigt färdig ut, på bild i alla fall.
Men den blev ett par centimeter för kort i kroppen, det är bara så, hur jag än provar. SÅ jag tog ett raskt beslut, pillade (det är lika besvärligt att repa upp en italiensk avmaskning som att göra den, om inte besvärligare) inte lika raskt upp den italienska uppläggningen (den enda tråden jag fäst i plagget dessutom), repade upp resåren och de förkortade varven som jag gjort för att förlänga tröjan bak. Nu får den vila ett tag….

Skrynkligt projekt

Har nästan tappat sugen, men oket är så vackert att jag bara måste fortsätta.
Ärmarna växer så långsamt. Det hjälper inte att projektpåsen får ligga kvar i ryggan så att den absolut kommer med de få gånger jag socialstickar, de är ju en perfekt pratstickning (det innebär snarare att tröjan blir skrynkligare och skrynkligare). Har dessutom insett att jag troligen måste repa upp den sydda avmaskningen, kroppen är nog några centimeter för kort och den italienska varianten med 4 varv dubbelstickning innan avsyningen blev snygg men en aning stum (före tvätt i alla fall). Jobbar på med ärmarna innan jag tar beslut, när de är klara blir det lättare att prova.

En aning segt

Enfärgad slätstickning är inte min starkaste gren, men nu är kroppen till det vackra oket äntligen klar. Dags att sticka enfärgade slätstickade ärmar, tur att jag inte har så långa armar i alla fall.

Annat än vantar

Jag gör annat än att hålla på med mina vantar.
Har stickat färdigt oket på min Agneslookaliketröja och valt färg till kroppen som blir grå. Det var inte lätt att välja, även rosa kropp hade blivit fint, men jag har en annan idé till det rosa garnet. Nu får tröjan vila till semestern som kommer först i mitten av augusti, resten blir perfekt bilstickning, om det blir bilåka av.