Bouquet igen

Den underbart vackra tröjan Bouquet har inte alls format sej efter kroppen, troligen för att jag inte använt den. Det har samtidigt känts så tråkigt att ha den liggande.

Någon gång under pandemin började jag därför klippa av och fästa de långa flotteringarna över axelpartiet, men tröttnade efter ett tag.

Men så för någon helg sedan träffade jag ett gäng glada stickvänner på en räddadittstickprojektdag och tog tag i projektet igen.

Bouquet är fortfarande en väldigt nätt tröja (inte alls som originalet) men den känns helt ok att bära.

Jag hoppas att det var värt besväret, för den är verkligen vacker.

Jag känner mej så nöjd med insatsen.

Jag hoppas min Bouquet har fått ett nytt liv.

Mer konst än tröja

Bouquettröjan är klar.
Tyckte det var så roligt att sticka buketter att det blev några intarsiastickade dito på ärmarna (det kändes lite tomt annars).
Innan jag tvättade den var jag RIKTIGT orolig då jag såg ut som Quasimodo när jag tog på den.
Efter att jag tvättat den (och blockat lite) blev det mycket bättre.
Tröjan är dock inte helt bekväm, de långa flotteringarna på avigsidan gör att den blir lite stum i materialet.
Jag tror dessutom att min stickfast blivit lite fastare i projektet än vad provlappen visade, den spännande stickningen har gjort att jag missat att hålla koll på det.
Men vad gör väl det, tröjan är vacker och det känns som om det släpper lite när jag använder tröjan, har jag tur så formar den sig efter min kropp.

Det går långsamt men det går framåt

Bouquet sweater är höjden av långsam men kanske inte så krånglig stickning. Det som tar tid är att binda alla långa flotteringar på avigsidan på ett bra sätt. Jag har hittat ett sätt som passar mej och det går bättre och bättre, övning ger färdighet.
Tyckte att det blev lite naket mitt bak så jag lade till en extra liten växt, önskar kanske att jag gjort det lite längre upp också.