Det blev bra till slut

Som jag misstänkte blev inte halskanten på min Contigous helt bra, den blev lite för hög bak och vek sig lite utåt.

Repade upp uppläggningen och de första varven. Besvärligt i samarbetsovillig mohair, men väl värt besväret.

Nu har jag en tröja som är som en smekning mot kroppen och silket ger tyngd och håller mohairen på plats så att det inte blir allt för luddigt.

 Tycker att ”dragspelsstickningen” passar bra som avslutning.

Mer sammanhängande stickning

Tror att det kan bli bra i alla fall. Axlarna ser lite mer sluttade ut än mina så eventuellt får jag repa upp några varv men det visar sig först efter att jag tvättat tröjan (tror att ökningarna ”mjuknar” något då).

Just nu är det ganska oinspirerande stickning – enfärgad slätstickning varv efter varv efter varv…

Ny uppochnermetod

Hittade en ny metod att sticka tröja uppifrån och ner, Susie Meyers Contiguous (sammanhängande) method. MÅSTE givetvis prova…

Har, som de flesta som gillar att sticka uppifrån och ner, insett att det största problemet är att få ökningarna snygga. Det gäller att hitta sin favoritmetod och den metod som passar just det projekt man håller på med. Här gäller det dessutom att göra ökningarna VARJE varv.

Hade fått för mig att jag dessutom skulle lägga en fläta på axeln och ner över ärmen. Vet inte hur många olika ökningsvarianter och kombinationer av varianter jag testat, men lyckas inte att få det inte snyggt.
Stickar nu utan fläta, är inte helt övertygad om att det funkar, men det ser hyggligt ut när jag provar så jag stickar vidare. Garnkombinationen är i alla fall helt övertygande, det är en tråd tussasilke (Ito inköpt på stickstämman) och en tråd kidmohair – som en smekning.