Superlätt

Det är inte helt lätt att välja färg till framkanterna på en kofta som har en ljus halskant, en mörk nederkant och tonar däremellan. Jag valde att tona även framkanten med hjälp av intarsia och alldeles för många trådar (trådar av kid silk mohair gillar att trassla ihop sej både med sej själva och andra…och annat).
Knapparna hitta de jag faktiskt hemma i lådan, en hel liten påse, jag vet inte var de kommer ifrån men kanske jag fått dem i nån goodiebag någon gång.
Här passade de i alla fall perfekt.
Gåmedlethed är verkligen superlätt, den väger inte ens 200 gram och den känns lite vårig.
Med nästan 10 minusgrader ute fick det bli balkongfotografering i solen, inte optimalt och inte alls så varmt som det ser ut.En riktigt rolig stickning.

Mannens nya Evert

Det blir inte så mycket gjort på handväsksockorna i dagens läge, inga resor, inga väntetider någonstans, så sockorna till KM blev inte klara till hans födelsedag i november,
inte heller till jul,
de blev klara nu, och han blev glad ändå. Han gillar också handstickade sockor, så jag stickar ett par Evert då och då (allt för sällan tycker han).
Började sticka hälen på något digitalt möte och upptäckte när mötet var slut att jag satt den på fel sida.
  Men det funkar ju lika bra det med, ser bara konstigt ut när man tittar nära, jämför med dessa.

Ullen vi ärvde del 1

Mina vantar i garnet av ull från klövsjöfår är klara!
Jag tycker att detta hjärtmönster är så vackert,
det behöver verkligen en hel vante (eller kanske något ännu större) att breda ut sej på.
Jag har garn kvar som räcker till ett par halvvantar,
kanske blir det ett par med andra mönsterelement från beskrivningen i paketet.
Garnet är i alla fall magiskt och jag kan tänka mej att sticka mer i det.        Väntar nu med stor spänning på vad nästa paket i ullen vi ärvde kan innehålla. Har nu klarat av första rutan i min make9.

2 veckors syprojekt

Jag är verkligen nöjd med min Dudecoat från Ann Ringstrands SYbok.
Jag har ägnat hela julhelgen till att sy,
men jag har tagit det otroligt lugnt.
Istället för att tänka att jag har ett stort projekt som att sy en rock,
har jag varje gång jag sytt bara gjort en liten del, tex sytt en ficka.
Det har känts jättebra och ostressigt, men kräver givetvis att man har någonstans där prylarna kan ligga framme (jag knödde in ett extrabord i mitt redan trånga arbetsrum). Det gick ändå snabbare än förra gången jag sydde ett såhär stort plagg tror jag.        Vill du följa hur det gick till när jag sydde har jag dokumenterat på instagram, #mariasdude.
Färgen matchar dessutom mina gutestrikkvantar.