Stickad julklapp

Årets sist färdiga projekt blev en julklapp. Yngsta dottern gillar inte mössa men jag vet att hon, i väldigt tidig morgon, promenerar till sitt arbete. Jag vet att hon gillar att använda hoodie och jag har aldrig stickat en balaklava/hoodie, så det kändes som ett utmanande och roligt stickprojekt.

Hittade en ganska tjock och mjuk alpacka i skåpet och stickade på fri hand (efter att ha tittat på bilder på liknande projekt och konsulterat en balaklavaanvändande vän).

För att riktigt likna en hoodie behövdes ett snöre, så fram med stickkvarnen (det var kul att få användning för den).

Tyckte att det kändes bra med en avvikande färg.

Balaklavan är överlämnad och den passade bra (tyckte i alla fall mamman som är orolig för dottern som inte använder mössa när det är kallt) om den blir använd får vi kanske aldrig veta. Jag blev i alla fall lite sugen på att göra en till mej själv en är osäker på om jag skulle använda den (gillar mössa).

Mer hjärtresår

Så är den äntligen klar, den underbart blå sjalen i hjärtresår som jag stickade på syfestivalen och som så många ville sticka. Då sjalen inte var färdigstickad fanns det inte heller någon beskrivning, då.

Jag är fortfarande lika nöjd med färgen (en tråd grå Saga (951) och en tråd ljusare petrolblå Tilia (348)) och även om sjalen inte är jättestor (som jag oftast vill ha sjalar) binder den mycket luft så den blir varm och gosig.

Sjalen Gudrun är en långsmal trekantssjal som stickas från sida till sida.

Man ökar i ena sidan till man nått halva sjalens längd och minskar sedan i samma sida.

I-cord/I-snoddskanten stickas samtidigt som sjalen stickas.

Vill du också sticka sjalen Gudrun hittar du beskrivningen på Ravelry. Tom julafton 2023 får du 24% rabatt på beskrivningen om du anger koden ADVENT23.

Rabattkoden kan även användas på sjalarna Sussie, Sandra och Leslie, även de stickade i hjärtresår.

Klarymittens

För ett par veckor sedan teststickade jag Klarymittens av Klara Nilsson.

När jag började i föreslaget garn med föreslagna stickor blev mudden alldeles för vid för min hand (jag har små händer), så jag fick byta både garn och stickor (till mudden).

Innan första flätningen ser vanten giganormus ut,

men sedan drar arbetet ihop sig rejält.

Det var lite klurigt att både fläta och sticka med 3 färger (och binda flotteringarna) samtidigt, min lösning på flätvarvet blev att först fläta alla maskor, sedan sticka varvet.

När jag kommit såhär långt tog det vita garnet slut, vilken tur att jag har en kompis som kunde donera ett par gram. Skönt att slippa köpa garn då vantarna annars stickade av garn från skåpet.

Avigsidan ser speciell ut,

och vanten är ganska trång innan blockning.

Efter blockning passar de utmärkt.

Jag hade hoppats på en solig vinterdag för att fotografera mina vantar.

Det blev inte så, men vi hann fotografera innan snön regnat bort helt (det finns fortfarande något isigt snöliknande kvar i Stickholm).

Hittade i alla fall en lysande stjärna.

Vantarna är så varma och sköna och jag är stolt över att de blev färdigstickade direkt, med tummar och allt.

Som traditionen bjuder

När älskade maken fyllde år förra helgen fick han som vanligt ett par Evert.

Jag hann inte blocka sockorna ordentligt, sprayade bara lite med vatten så att de skulle hinna torka (sockblockarna är dessutom lite små då de passar till mina fötter).

I år har jag stickat i ett garn från Mondial Ciao.

Garnet blir verkligen fint uppstickat (mycket snyggare än på nystanet).

Maken är nöjd med sina Evert medan jag tänker att nästa år gör jag skaften lite smalare (nu gäller det bara att minnas det).

Så nöjd

Är verkligen nöjd med tröjan i bruten resår, den blev precis som jag föreställt mej

Här är bilder före och efter tvätt, det blir verkligen skillnad på stickfasthet och utseende, tänk på det om du stickar ett plagg i samma teknik.

Garnet, Navia Brushed Traditions, i den ganska rustika färöiska ullen är verkligen underbart, jag tycker att det är så spännande att det blir så annorlunda tack vare att man borstat det.

Jag kommer att leva i denna tröja!