Det trodde jag aldrig

Detta trodde jag aldrig att jag skulle sticka.

Men det är faktiskt en behovsstickning.

Jag har alltid en sockstickning i min lilla handväska, problemet är att garnet hela tiden fastnar i dragkedjan, otroligt irriterande.

Så jag plockade fram rester i vackert och tunt handfärgat sockgarn och stickade mej en liten YarnCosy. Följer man amerikenska stickpoddar dyker dessa upp både här och där och jag har tidigare känt mej helt oförstående.
Det finns ett gäng beskrivningar på ravelry, men jag stickade på fri hand. Började med en magisk ring, ökade på 4 ställen (5 hade gett bättre passform i botten) till önskad omkrets, stickade resår till önskad höjd och maskade av stretchigt. Har inte ens blockat.

Hoppas min YarnCosy gör livet lite mindre trassligt.

Sommar igen

Vi har fått sommar igen (nästan i alla fall) och jag har lagat ännu ett par av dotterns trasiga vantar.

Båda tummarna på de vävstickade vantarna var trasiga, så jag klippte helt sonika av dem.

Stickade några extra varv för att förlänga tummen och hade lika mycket problem att få till en snygg vanttopp som förra gången men är nöjd i alla fall. Vantarna håller förhoppningsvis en säsong till.

Hälften av projekten på listan är avprickade och jag börjar fundera på om inte vantsommaren är slut för i år, men jag slutar inte sticka vantar för det.

Lappa och laga

Att laga är inte min starkaste sida, men när dottern kommer med vantar jag stickat som är så välanvända att de fått hål både här och där ställer jag givetvis upp.

Har kommit på varför hon ofta får hål på tummen, hon tar hand om vantar jag stickat till mej och hon har lite större händer (och det betyder verkligen inte att hon har stora händer). Istället för att försöka laga klippte jag bort tumtopparna och stickade nya, man får göra så gott man kan.

Jag har inte kvar några rester av garnet jag stickade i, det är inte konstigt för det var ett tag sedan (vantarna finns i Karin Kahnlunds bok), så man ser en klar färgskillnad, men jag hoppas att vantarna håller till fler hundpromenader.

Ett par färre vantar med hål på fel ställen och ännu ett projekt att pricka av på listan i min Vantsommar.

Extra allt

Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.

Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).

Nu är i alla fall vantarna klara.

De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,

men nöden har ingen lag

Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.

Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.

Restgarnsglada sockor

Jag fick lite av det fina tweediga garnet från Tant kofta över efter mina Cirriform. Gjorde smånystan som hamnade i handväskan.

Några varv här och några varv där och helt plötsligt är det ett par färdiga sockor och bara några småsnuttar kvar.

Stickade så långt garnet räckte, skaften blev något kortare än vad jag brukar sticka.

Att sticka ränder är så trevligt, speciellt i restgarner (undrar om Electra vill ha en restgarnsrandig tröja till hösten?).

Har som vanligt stickat från tån efter beskrivningen till sockan Eva.

Gillar verkligen denna modell på strumpor.