Umma är klar

Kroppen på Umma var lättstickad, men varven var långa och ganska tråkiga, samtidigt perfekt allergitrötta kvällar.

Jag trodde det skulle hända lite mer med längden efter tvätt (min provlapp var lite för kort för att berätta det) men den verkar hålla längden trots rätstickningen.

Får se vad som händer efter användning.

Tycker den sitter bra, den är skön och jag tror att den kommer bli användbar.

Eventuellt blir det något litet stygn någonstans för den har en liten tendens att glipa nertill, får se hur störd jag blir av det.

Hur gick det med snake

Nu har jag testat snake-stickorna i handväskan på riktigt, och jag tror att de funkar ungefär på samma sätt som raka stickor på hälen (när det är fler maskor) men lite bättre när jag stickar ben och fot (dvs färre tappade maskor). Samtidigt måste jag erkänna att det är trångt i min handväska och jag rotar runt när jag skall ha något så stickningen som givetvis ligger överst (utan skyddande påse) för ett riskfyllt liv.

De snakestickade sockorna är i alla fall klara.

Gillar de smala ränderna i självlysande disconeon.

Det känns alltid bra att göra av med rester, det sista av det neonfärgade garnet har flyttat till en stickkompis som blev kär i mina sockor och behövde sticka ett par egna (mina är för små för henne).

Sommarlätt

Idag släpper Milla mönstret till Saga trekvart.

Min Saga har varit färdigstickad ett tag.

Saga är skir, stickad på grova stickor i dubbel mohair.

Jag har förlängt min Saga något jämfört med beskrivningen så det gick åt lite mer än 50+50 gram garn (hon väger dock precis 100 g, mycket konstigt), här finns bild på det garn jag stickat i.

Saga passar perfekt som ett värmande lager över sommarklänningen när kvällsbrisen kommer.

Vi fotograferade vid vattnet på Öland.

Lång och vild sjal

Den intarsiastickade sjalen i garn från Cindercilla och Fingerborg blev riktigt lång och svårfotograferad.

Den upptog halva lägenheten när den skulle torka. Eftersom den är rätstickad lät jag bli att spänna ut den, lade bara ut en i en bra form.

Såhär blev i alla fall mönstret, den sista lilla trekanten var inte alls planerad, men det blev färgat garn över fast jag vände och började minska vid tråden som markerade mitten.

Vi försökte fotografera den vilda sjalen en blåsig dag på söder

Sjalen gjorde verkligen bara som den ville.

Inget samarbete över huvud taget.

Till slut så,

men bäst att knyta.

Sen fick den sitta på under resten av promenaden.

Så användbar

3:e gången gillt blev kanterna på koftan Lilli bra, är så nöjd med att jag repade upp.

Knapparna, som kommer från Sthlm knit company, har jag beundrat länge och äntligen kom det perfekta projektet.

Lilli är klar, tänk att efsingar kan bli något så fint och användbart.

Koftan väger 200 g och varje efsing vägde bara några gram så jag har fått öva att ”spit splice” en hel del (men är ganska bra på att göra osynliga skarvar).

Att en kortärmad kofta kan kännas så användbar.

Passar perfekt på promenaden i ett försommarvackert Stickholm.

Och vit, jag som ytterst sällan använder vitt, måste kanske omvärdera det.