Dessa tvåändsstickade vantar (eller snarare de tonande vantmuddarna) hade grott i mitt huvud så länge innan de kom på stickorna och nu är de äntligen klara.
Det tog inte så lång tid att sticka själva mudden, men sedan var ju det spännande momentet över.
Det var faktiskt inte så hemskt att fästa alla trådar när jag väl kom till skott, och tur är väl det för jag har ju ett par till på stickorna (men i en helt annan färgställning).
Det blir verkligen stor skillnad när man blockar tvåändsstickat (också).
Jag blöter vantarna i ljummet vatten, tar på mej dem, tar lite tvättsåpa eller vanlig såpa och sedan gnuggar jag runt (lite extra på vant och tumtoppar så att de får en fin form).
Jag sköljer noga, speciellt om jag använt såpa (som är basisk och kan förstöra ullfibern om den får sitta kvar).
Till sist centrifugerar eller kramar jag ur så mycket vatten som möjligt och låter så vantarna torka uppspända på mina vantblockare.
Innan jag hade vantblockare så tog jag på mej vantarna och formade efter min hand då och då under torkprocessen.
Jag tycker fortfarande denna tumkil ser så ful ut när vanten är tom, men på är den helt magiskt skön.
