Som att köra med GPS

Ägnade midsommarhelgen till att äntligen påbörja min Red Basalt.
Det är min första Ziggurat och jag följer beskrivningen minutiöst.
Det är verkligen som att köra på GPS, man vet vart man skall men inte riktigt hur.
Beskrivningen är otroligt detaljerad och det går inte att köra vilse om man inte låtsas att man tror att man vet var man är.
Inget utrymme för chabrovinkande här.
Men detaljerna är fina och det är både spännande och lärorikt.
Jag har passat på att stanna upp för att dokumentera varje steg i beskrivningen.
Och det är spännande att se att det faktiskt börjar likna ett axelparti till slut.        Det enda jag inte riktigt kan förlika mej med är att halskanten rår över framkanten och inte tvärt om, men samtidigt är kanten snygg och jag kanske vänjer mej.

Fler provlappar

Denna gång kom jag ihåg att fotografera provlappen före tvätt, ser ganska OK ut tycker jag.Men det blir verkligen skillnad när man tvättar. Det entrådiga garnet har en stark egen vilja! Det behövs ännu mer mönster för att tämja det helt, det får nog bli något rät- eller spetsstickat.
Plockade fram ett tryggt kort, shetlandsull (köpt från Gunnel Melchers) och provstickade med den istället. Nu har jag ett material jag gillar och  en stickfasthet att välja modell utifrån (det är lyxen med att ha boken, det finns plagg i många olika stickfastheter).  Jag skall sticka en Red Basalt, nu är det bara att läsa på (beskrivningen är skrämmande omfattande, samtidigt tror jag att den ger ett bra stöd, som en snitslad bana) och att nysta garn.