Stickning i vänskapens tecken

Igår gick stickandet verkligen i vänskapens tecken. I butiken hade jag härligt stickbesök av vännerna Wynja, EnTill och MinaMaskor…mysigt med garn- och stickprat mellan kunderna.

Sedan tog jag och min nya pendeltågsstickning, sockklubbens påssktickning Quill Lace (som jag startartat först nu när påsken är utom synhåll), bussen.

Vi åkte för att träffa stickkompisarna A och Sannstick. Det blev en mysig kväll med god mat och mer stickprat.

Klokheten att välja svart garn (Arwetta merino) till en pendeltågsstickning kan förresten diskuteras… det blir en hel del fixande, trixande och rättande. Efter att diskuterat med Garntrollet att hoptagningarna lutar åt motsatt håll när man stickar sockan från tån istället valde jag att göra dem raka (dvs mittmaskan ligger överst), varför vet jag egentligen inte.

Hälparti

Dominosockorna har fått hälar, som du skrev Sanna var det inte så komplicerat som jag tyckte det såg ut när jag försökte läsa beskrivningen.
Nu är det dags att sticka fötter och antagligen är mina rutor mindre (Detta slog mig på tåget in till stan så jag har inte mätt dem för att jämföra med beskrivningens mått…och hur mäter man förresten en dominoruta? På diagonalen? Utmed en kant?) än beskrivningens så jag tror att det får bli ett extra rutvarv…får testa på ena sockan först.

Strumpskaft

Har stolt lyckats prestera ett par strumpskaft i dominostickning, marsmönster i Stickameras sockklubb. Skaften är dessutom ett varv rutor längre då jag fick göra en extra minskning eftersom började med mellanstorleken som blev något stor. Nu stickar jag efter minsta storleken. När man vänder skaften utochin får i alla fall jag mer associationen till håriga ben.Nästa utmaning blir hälpartiet, när jag läser beskrivningen känns det rörigt, men det klarnar säkerligen efter hand (fot).