När jag sammanfogat axlarna på min Nordic mix sweater och äntligen kunde prova den, kom jag på att jag tänkt att göra axlarna lite sluttande för att göra den lite mindre fyrkantig och få en bättre passform (på mina sluttande axlar).
Men den passar ganska ok ändå så jag orkade faktiskt inte repa upp (och jag tror att det hade varit en fördel att göra detta innan jag klippte upp) så jag lade till några förkortade varv i halsringningen istället. Avslutade halskanten med en I-cord.
Repade upp nederkantens tillfälliga uppläggning och gjorde en I-cord där också. Mot slleve island!
Mina handväsksockor kan ta tid eller bli färdiga snabbt, hur lång tid de tar beror på livet…hur många oplanerade pauser det blir när jag är på vift. Denna socka har följt med länge men helt plötsligt blev den klar.
Garnet, Elkmarket Sägen Ratatosk är så vackert att jag har valt att göra en helt slät socka där garnet får skina och som vanligt är det sockan Eva jag stickar (den kan jag utantill och jag gillar modellen). Den 2:a sockan är påbörjad…vi får se om den tar lika lång tid på sej att bli klar.
Jag har faktiskt inte glömt bort Nordic mix sweater, den får några varv då och då.
Tröjan stickas runt ända upp till axeln. I beskrivningen står det att man skall sammanfoga axlarna innan man klipper upp ärmhålen. Då jag gärna säkrar mina klippmaskor med symaskin (minns fortfarande vad som hände med Haukelikoftan) valde jag att göra detta först. Men allra först tvättade jag plagget, jag tycker att det är skönt att se hur det ser ut innan jag sätter saxen i det, dessutom gosar ju ullen ihop sej lite vid tvätt.
Jag tråcklar alltid med tunt bommullsgarn innan jag skall sy, det är så lätt att sy snett.
Jag tycker att sömmarna (en raksöm och en smal zigzag på var sida) syns bättre från avigsidan så det är därifrån jag klipper.
Dags att sammanfoga axelsömmarna.
Ända sedan garnet från projektet 1 kilo ull landade i brevlådan har jag funderat på vad det vill bli. Jag ville gärna sticka en användbar tröja, enkel men ändå lite rolig att sticka (inte bara slätstickning).
I påskhelgen blev det äntligen både provlapp och projektstart. Tror att Anna Strandbergs Tampere blir perfekt. Jag har länge haft beskrivningen till den tunnare versionen i mitt bibliotek men nu fick jag beskrivningen till den grövre (DK) av henne (för att jag skulle slippa räkna), himla gulligt .
Se så fint axelpartiet blir.
Efter 1:a härvan hade jag kommit såhär långt.
Detta var ett perfekt projekt att sticka på i bilen mot västra Sverige. Nackdelen med att sticka i bilen är att det är svårt att prova, det gjorde jag när vi kom fram och som jag misstänkte blev ärmhålet för djupt. Jag har ett kort avstånd mellan axel och ärmhålan och Anna gillar djupa ärmhål på sina plagg, det funkar även på mej ibland men här blev det för djupt även om jag redan ökat på takten på ökningarna på ärmen då min varvtäthet inte riktigt stämde med beskrivningens.
Bara att repa upp och ändra lite på ökningstakten till.
Nu ser det bra ut och passar bra.
Här är 2 nystan av garnet uppstickade.
