Etikett: Stickresan 2

Extra allt

Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.

Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).

Nu är i alla fall vantarna klara.

De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,

men nöden har ingen lag

Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.

Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.

Förvånad och besviken

Jag är inte förvånad över att jag fastnade i kannibalstickningen och hittade mina fingervantar med bräm i detta stadie.

Många pilliga maskor senare var det dags att sy fast vanten vid nederkanten.

Riktigt utmanade att få det snyggt, tur att sömmen kommer att döljas av brämet.

Känner mej riktigt nöjd i alla fall.

Beslöt att blocka vantarna innan brämet sys fast.

Blev dock otroligt besviken (och förvånad) när jag upptäckte att jag bara hade stickat 1½ bräm. Bara att leta reda på beskrivningen igen (man kan undra vilket bra ställe den ligger på), jag minns bara att det var pilligt att sticka öglorna.

Stickorna (1,5 mm aluminium) är en aning trötta efter dessa vantar.

Stickresan, helg 4

Sista helgen på stickresan 2 tillbringade vi i Småland och Blekinge. Det blev uppenbart hur nära Estland det är med sockor jag sett i Estland och som enligt den stora estniska stickboken om sockor faktiskt kommer härifrån.

Jag har stickat provet i Pernilla, Karin det i Rauma lammull.

Jag har stickat en hel del estniska fiskfjäll/fusknäverstickning och roositud så det kändes inte så lockande. De där sockorna vet jag är ett mästerprov som säkert kräver en månads semester på en öde ö (tillsammans med stora sockboken), så jag fastnade för ribben i lille Svens lilla vante, det var roligt att klura ut hur den är stickad. Kanske blir det ett par vantar, kanske blir det bara ett prov.

Jag fortsatte även, något splittrat, att sticka på sådant jag påbörjat tidigare helger.

Även de ullfyllda vantarna från Värmland är med i leken även om jag har lite funderingar över prickarnas placering på tumkilen/tummen (insåg att jag kanske måste planera lite).
Även om stickresan 2 redan är slut finns det mycket inspiration kvar till fler vantar och kanske andra projekt.

Pilligt och prickigt

Att sticka på stickor 1,5 mm är garanterat både pilligt och långsamt.

På semestern tog jag med fingervantarna jag påbörjade på stickresans 2:a helg, tänkte att det skulle vara lättare att sticka med bättre ljus.

Fick dit ett lillfinger,

ett ringfinger,

och även en tumme. Här inser jag att garnet troligen inte kommer att räcka. Garnet (Áhkko) inhandlades på ett sticksymposium för massor av år sedan och jag misstänker att det är omöjligt att få tag på mer av samma färg. Sådant kan hända när man stickar av garn från skåpet.