Veckans projekt v27/2026

Veckans projekt från projektlistan ska repas upp, om det går (så har planen varit länge).

Twist and shout har inte fått en maska stickad sedan i början av 2022, mer än att jag tydligen blockat den (det minns jag inte men de upphittade bilderna säger så). Problemet är att färgen på härvorna skiljer mer än önskat (oket är mörkare än kroppen) och att nederkanten inte blev bra, kroppen är dessutom något tight (skulle kanske funka om tröjan var kortare. Hela tröjan är stickad i enkel handfärgad kidsilkmohair och det är osäkert om den går att repa, men garnet är vackert och jag skulle vilja ha det tillbaka. Jag börjar i alla fall att ta bort den dubbla nederkanten och provar tröjan igen.

Bra eller dåligt, det är frågan

Har mest ägnat de sista dagarna till att backa i mina stickprojekt, det känns verkligen som om jag stickar längst in i det mörkaste hörnet av stickkorgen.

Någon stans där i djupet hittade jag min Twist and shout och har, inspirerad av Makeri 14’s flät-KAL, tagit tag i den och stickat klart nedermudden. Det blev en superlång mudd i vriden resår som jag sedan vikt dubbel och stickat upp mot avigsidan.

Är verkligen inte helt säker på om detta var det bästa valet på mudd, men jag stickar ärmar innan jag tar beslut i frågan.

MarsUFO

Anna, en av mina stickvänner är inspirerande duktig att ta hand om sina UFO i år.

Hon har peppat mej att ta hand om ett (eller kanske flera) UFO i (på?) Mars, det är också hon som gjort bilden.

Jag har plockat fram min Twist and shout. Jag kan inte se att jag stickat en maska sedan i maj förra året (det är inte ens någon ide att fotografera om den, den är bara skrynkligare), men efter att ha provat den inser jag att det är dags för resårmudd. Funderar på om mudden skall vara dubbel som i halsen eller enkel.

Det finns fler möjliga projekt från projektlistan till min Make2022 (som är att färdigställa projekt från projektlistan). Två av dem är färdigstickade på två månader, inte illa ;-).

Långsam njutning

Twist and shout är fortfarande njutningsfull att sticka, även om det fortfarande krävs sticktid utan störning när jag stickar (annars blir det många timmars stickkirurgi på flätor vända åt fel håll i tunn mohair).
Men, det känns som att jag stickar och stickar utan att komma någon stans. Förra söndagen satte jag ut en markör där jag var och nu blev det lättare att se att det verkligen går framåt. Får väl erkänna att förra veckan innehöll extra lediga dagar med mycket ledig, men ändå, det går framåt, sakta men säkert.