Vantar – Sida 3 – Marias garn

Extra allt

Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.

Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).

Nu är i alla fall vantarna klara.

De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,

men nöden har ingen lag

Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.

Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.

Hög tid för mer vantsommar

Det känns som om sommaren börjar lida mot sitt slut och att jag inte gett min vantsommarprojekthög särskilt mycket kärlek i år. Tar ett sista tag och får se vilken effekt det får.

Det var inte så mycket kvar på mina tvåändsstickade vantar med livslinjetumkil.

Det var faktiskt bara finishen kvar (i detta stadie är det lätt att ett projekt bara blir liggande).

Nu är de klara, känner mej så nöjd.

Mitt 5:e färdiga projekt från min allt för långa lista, men det kan nog bli några fler, bara jag tar mej lite tid.

3:e semesterprojektet

När jag höll tvåändsstickningskurs på Stickfest på Öland i början av sommaren råkade jag påbörja en vante stickad i Ullcentrums Z-tvinnade garn (ingick i kursen som kursmaterial).

Projektet åkte ner i resväskan ”för säkerhets skull” och tanken var kanske inte att jag skulle sticka så mycket på det, men ett vantprojekt tar inte mycket plats och tvåändsstickning räcker länge så det är ”bra att ha” om allt annat blir färdigstickat.

Jag vet inte om det var för att jag dumt nog glömt vantar och mössa hemma (trots att det är sommar är de sköna att ha när man vandrar på Färöarna) eller att jag inte riktigt hade någon plan för vantarna som gjorde att det var dem jag stickade mest på. De blev nästan färdiga, till och med tummarna är stickade. Det är bara trådfäst och blockning som återstår.

Fortsätter som synes att sticka livslinjetumme på ytterligare ett par tvåändsstickade vantar, denna gång i en färg.

Jag inser också att jag får göra ett tillägg i listan på min vantsommar 2023.

Förvånad och besviken

Jag är inte förvånad över att jag fastnade i kannibalstickningen och hittade mina fingervantar med bräm i detta stadie.

Många pilliga maskor senare var det dags att sy fast vanten vid nederkanten.

Riktigt utmanade att få det snyggt, tur att sömmen kommer att döljas av brämet.

Känner mej riktigt nöjd i alla fall.

Beslöt att blocka vantarna innan brämet sys fast.

Blev dock otroligt besviken (och förvånad) när jag upptäckte att jag bara hade stickat 1½ bräm. Bara att leta reda på beskrivningen igen (man kan undra vilket bra ställe den ligger på), jag minns bara att det var pilligt att sticka öglorna.

Stickorna (1,5 mm aluminium) är en aning trötta efter dessa vantar.

8 år tog det

Det känns nästan lite absurt att det tagit 8 år att sticka ett par vantar.

Det var inte mycket kvar när sommaren började,

och det märks att det tagit tid för vantarna ser lite olika ut. Gjorde ett par extra stygn i tumgreppet för att vantarna skulle se mer lika ut just där, det blev inte perfekt, men fler stygn blev klumpigt.