Det visade sig att anteckningarna jag gjort om framfarten på vantarna var sparsamma 3! rader, inte slösa på bläcket här inte.
Tillsammans med dessa fantastiskt (ha) hjälpsamma rader låg även beskrivningen till mina döskallevantar, och det verkar som om jag till viss del använt mej av den. 
Det blev en mindre kul mängd trådar att fästa. 
Jag kände mig otroligt nöjd när jag var klar. 
Det var tur att jag påbörjat båda vantarna, för annars hade de inte varit klara än, knappt två år efter starten. 
Nu är de klara och matchar perfekt alla höstfärger.
Man hinner inte så långt när man flerfärgsvirkar med 5! färger samtidigt och dessutom vill prata med alla samt lyssna på och suga i sig allt som sägs:-). Har ”påbörjat” en mudd från ett par norska vantar.
Nu verkar det vara dags för minskningar istället. 
Får börja att leta och se om det finns några anteckningar, i projektpåsen finns inte en endaste pappersbit, men det finns desto fler i stickkorgen (det gäller bara att lista ut till vilket projekt de hör).
Det blev tom några extra härvor när jag ändå höll på. 
Det tog lite längre att få Rovaniemimuddarna klara, men jag tycker att de blev jättefina och kommer absolut att sticka mer i denna 
Inte behövs det några vantar nu inte, men snart är det vinter så det gäller att vara väl förberedd. Under tiden får jag göra blombollar istället för snöbollar. 
Passformen på tummen är perfekt fast kilen är ”felgjord”, men det kanske mina händer är också;-).