Med på färden

Tvåändsstickning måste vara den ultimata resestickningen, mycket stickning på liten yta (särskilt om man stickar på 2 mm stickor).

När jag åkte tåg till (och från) Halmstad förra helgen var mina tvåändsstickade Maria/Mora-vantar med i bagaget. Jag hann faktiskt en bra bit och på den ena vanten skall det strax minskas för toppen.

Men, det är väl bara att erkänna att sommaren är slut, så även vantsommaren 2022. Jag är nöjd med resultatet, hela 9 par färdigstickade vantpar blev det! Jag kommer inte att behöva frysa om händerna. Även om jag fortsätter att sticka vantar ändå är det inte omöjligt att mina påbörjade vantprojekt och opåbörjade vantkit räcker till fler vantsomrar.

Väder för halvvantar

Just nu är vädret perfekt för halvvantar, lite för kallt för att vara barhänt och för varmt för vantar.

Jag har redan hunnit använda mina halvvantar Lau många gånger även om de bara varit färdigstickade ett par dagar, de är verkligen en ny favorit.

Är verkligen nöjd både med funktion och de galna färgerna, även om jag funderar på att göra mej ett mer diskret par (kanske). Först skall KM få ett par, han kikar avundsjukt på mina när vi är ute på promenad.

Lau har fått en förlängd mudd närmast fingrarna, för mej passar det bra i början av promenaden när jag är kall om händerna, sedan viker jag ner mudden när jag blivit varm.

Lau är lillasyster till vanten Laura, båda har mudd i hjärtesår, hjärtmönster på handryggen och givetvis tumkil.

Beskrivningen till Lau hittar du i min Ravelryshop, där finns även beskrivningen till Laura. Använder du koden MARIASGARN kan du få 20% rabatt på beskrivningen tom söndag 25/9 2022.

Broderar inte mycket

Jag har lite svårt att få ro till att brodera.

Har i alla fall broderat klart mönstret på handryggen på vante 1 och kommit igång med vante 2 av Rosenvantarna från Skagafjörður. vante 1 är inte klar men det känns bättre att brodera parallellt, nu går det mycket tid till att försöka lista ut vad jag gjord på första vanten, så att de blir så lika som möjligt. Har inget mönster utan broderar från en bild på ett par vantar.

Retrovantar

Såhär skall tummen se ut, mycket bättre än första försöket.

Fördelen med att sticka vantarna parallellt är att man minns vilka ändringar man gjort så att vantarna blir så lika som möjlig, och så har de en möjlighet att bli färdigstickade samtidigt.

Gillar verkligen den rundade toppen på både vante och tumme som i mitt fall fick kortas av något då jag har små händer.

För mej minner vantarna om barndom, vet inte om det är mönstret eller färgerna.

Tror inte att jag haft vantar som liknat dessa men minns att mamma både stickade och virkade (eller hur syster ;-)) till oss barn. Kanhända fanns det något liknande i Bullerbyn som väl var den stora TV/filmhändelsen då, eller i Barnen på frostmofjället för i Vi på Saltkråkan var det väl aldrig vinter?

Detta var faktiskt 8:e paret vantar från min (alldeles för) långa Vantsommar-lista som blev färdigstickat. Sommaren börjar väl närma sej sitt slut, men jag skall titta till de kvarvarande och ge dem en sista chans.