Planen var att del 1 på Twist & turns MKAL skulle vara färdigstickad idag, när del 2 släpps, det är den inte.
Det visade sej vara ganska dryg stickning och jag är ju ingen monogamstickare precis, målet är framflyttat och jag hoppas på att bli klar ikväll istället 🙂
Igår gick startskottet för Stephen Wests årliga MysterieKAL. Jag tvekade i det längsta, men kunde som vanligt inte låta bli. Man kan väl säga att jag föll för grupptrycket och att det brukar vara så himla kul. Detta blir faktiskt den 6:e av hans mysteriesjalar jag stickar, alla är samlade under samma etikett, Westknits Mystery Shawl så det är bara att scrolla neråt för att se vilka jag gjort tidigare och om du tycker att de blev bra.
På gårdagens Makeri 14 knitnight var vi 6 som började tillsammans, det kommer att gå att följa oss (och säkert fler) på instagram #mkal2022makeri14 och det finns en grupp på facebook där alla som hänger på mysteriet kan vara med.
Jag må säga att starten är annorlunda.
Jag stickar i ett tunt tweedgarn (bla Geilsk tweed men även andra fabrikat som jag inte minns vilka de är) från lagret. Är inte säker på att detta är det bästa garnvalet, vi får se hur det funkar. Det skall egentligen vara tre färger, den 1:a är ju lätt (beige) sedan får jag se om jag kan jobba med resten av färgerna på ett bra sätt eller om jag måste komplettera.
En nyavmaskad Shawlography (med fästa trådar),
blir så mycket vackrare efter blockning/våtspänning när den riktigt får sträcka ut sej i all sin glans.
Är så nöjd med att alla färger fick vara med att glänsa på sitt sätt, tom de ljusa färgerna blir dramatiska i kanten.
Förutom de planerade 5 färgerna fick rosa och vit trekking från tant kofta samt vitt garn från Anna Dandelion (som var lite grövre än de andra, men det spelade ingen roll) vara med i dansen.
Sjalen blev riktigt stor, säkert 2,5 meter i överkanten,
Jag får öva på att ta på den så att allt det vackra syns. 
Om jag är nöjd? Självklart!
Jag var inte med i förra årets MKAL Slipstravaganza, vilket jag ångrade när kanten kom.
Det åtgärdar jag genom att byta ut kanten på Shawlography till just den fantastiska kanten och det blir verkligen bra. Sjalen börjar bli riktigt stor (och svårfotograferad), varven är långa (över 800 maskor) så det tar tid, men det är det värt.
Har börjat närma mej kanten som enligt beskrivningen borde stickas mörkbrun, men jag tror inte att garnet räcker till det, får ta mej en funderare. När man skall göra en så lång I-cord chansar man bara inte.
I helgen har det blivit mycket Shawlography för att komma i kapp.
Fortfarande tycker jag att det är mycket rolig stickning, och sjalen växer del för del.
Jag valde givetvis att sticka flerfärgspatent när möjligheten erbjöds.
Till korsmönstret hittade jag ett tips om att använda en grövre sticka istället för att göra massor av omslag,
det var verkligen ett jättebra tips. 
I fredags kom sista ledtråden, kanten, och en sak är säker, DEN kanten stickar jag inte på min fina sjal.
