Nu är de vackra vantarna från Väröbacka färdigstickade och väntar bara på att jag skall sticka en provlapp att skicka med till Hallands kulturgarnsförening så att vantarnas kvalitet kan utvärderas och sedan ställas ut tillsammans med vantar provstickade av andra.
Jag är inte överförtjust i tumkilen som är en blandning mellan rak tumme (utan tumkil) och en norsk tumme men med smalare tumkil, jag tycker att en rejälare tumkil är bekvämare
Men nu handlar ju projektet egentligen inte om vantmönstret utan om garnet. Det garn jag stickat i består av ull från ryafår och är glansigt och rejält, inget man har närmast kroppen. Som vantar gissar jag att det är suveränt, jag provanvänder vantarna tills de får åka till Halland och de funkar utmärkt i snö och kyla.
Det som är intressant är att det vita framträder mer på den ena (vänstra) vanten än den andra, detta var inget jag tänkte på när jag stickade vantarna, jag upptäckte det först när jag tvättat vantarna. Jag är glad att jag fotograferade vantarna innan tvätt och då ser man att det finns en skillnad, men inte lika tydlig (mest på mudden tycker jag). Skall väl tillägga att jag vet att jag haft den vita som dominant hela tiden på båda vantarna, jag stickade dem ju parallellt.