Att gå kurs för Hélène Magnússon är en totalupplevelse. Hon är faktiskt trevlig och bjuder på sej själv.

Vi fick lära oss att väva de band som kantar en del av de sulor islänningarna använde i sina mjuka skinnskor.

Det som var spännande med vävtekniken var att man vävde utan några som helst verktyg förutom händerna och någonstans att fästa varpen.

Är man dessutom vig som Hélène klarar man sej helt själv….

Kursen om växtfärgning gick jag inte heller, TYVÄRR!

Tur att jag ändå fick möjlighet att träffa charmiga och engagerade Guðrún Bjarnadóttir och hennes fantastiska garner.

Med hade hon även isländska färgväxter och kastruller.

Bente är inte Isländska, inte heller lätt att fotografera (har ett helt gäng suddiga bilder).

Trevlig var hennes kurs Overspringshandlinger (kursen om det som inte passar in på andra ställen, lite smått och gott mao).

Testade att plocka upp och sticka på det stickade (istället för att sticka och sy fast), att det blev en vulkan var dock inte planerat, måste ha berott på platsen vi var på.

Lite fina kanter och annat blev det också.

Kursen Gult är det nya svart gick inte jag, förstod inte heller riktigt vad det gick ut på.

Ett vet jag dock, det är synd att jag inte fick en bild på Berits kursresultat….