Marias garn

Så användbar

3:e gången gillt blev kanterna på koftan Lilli bra, är så nöjd med att jag repade upp.

Knapparna, som kommer från Sthlm knit company, har jag beundrat länge och äntligen kom det perfekta projektet.

Lilli är klar, tänk att efsingar kan bli något så fint och användbart.

Koftan väger 200 g och varje efsing vägde bara några gram så jag har fått öva att ”spit splice” en hel del (men är ganska bra på att göra osynliga skarvar).

Att en kortärmad kofta kan kännas så användbar.

Passar perfekt på promenaden i ett försommarvackert Stickholm.

Och vit, jag som ytterst sällan använder vitt, måste kanske omvärdera det.

Veckans projekt är ett par nålbundna vantar sydda i Brottbytekniken. Jag har inte nålbundit ett stygn sedan 2014 och har inget minne i händerna om hur man gör, speciellt inte detta stygn. Nålbindning är en teknik som man måste hålla på med hela tiden för att inte händerna ska glömma.

Så dessa vantar får ingen fortsättning nu i alla fall (och troligen aldrig), jag gömmer det längst ner i stickkorgen igen. Antingen får de ligga till sig tills att jag råkar hamna i ett nålbindningssammanhang/sug eller så träffar jag någon annan som vill förbarma sig över projektet, för repa upp…det går inte.

Projektpåsen däremot, den tänker jag använda, den har en kompis maskinbroderat så fint till mej. Själva nystanet är min logga och det fanns någon idé om att göra projektpåsar som jag kunde sälja i butiken (så det var ett antal år sedan) men det blev aldrig så.

Det finaste jag spunnit

Jag köpte två ullhjul La Bien Aimee Confetti från Elk market yarn, vet inte riktigt hur jag tänkte använda dem för att sticka blått och gult tillsammans är kanske inte favoriten.

Började spinna den gula och när jag satt där kom jag på att om jag tvinnar tråden med en liknande färg blir det i alla fall 200g som kan räcka till något ärmlöst. Från Fingerborg köpte jag handfärgad shetlandsull i en mycket passande färg.

Resultatet blev 2 fina härvor,

som även efter tvätt kändes balanserade.

och garnet är jag så nöjd med. Ungefär 700 meter som borde räcka till en väst.

Kunde inte låta bli att nysta direkt så att jag i alla fall kan provsticka lite.
Den blå ullen är än så länge ospunnen, får se vad jag kan hitta på med den.

Riktigt roligt

Det var riktigt roligt att sticka hjärtresår igen.

Det gick ganska raskt att avsluta den bredare versionen av sjalen Sussie när jag väl kom igång.

Riktigt lång blev den, upptog halva vardagsrummet när den skulle torka (lade bara ut den utan att nåla).

Vi fotograferade en kväll på Öland samtidigt som vi såg vädret rulla in från fastlandet.

Det blev svalare och svalare medan vi stod på kajen i Mörbylånga och det var skönt att lägga halsduken om axlarna.

Ett par minuter efter att vi fotograferat fick vi kasta oss in i bilen för att slippa regn och hagel.

Funderar på om jag kanske börjar gilla långsmala sjalar/halsdukar igen och klarar av att sticka en Osaka i alla fall (får kolla in kiten hos Makeri14).

Vantsommar 2026

Visst blir det vantsommar i år också.

Jag tar lärdom av resultatet av förra årets vantsommar och har i år endast 3! par vantar i mina planer, ett par per månad (att gulla med veckans projekt 2026 tar mer tid än jag kunde tro så jag försöker ha ett rimligt mål).
1. Tvåändsstickade vantar med tonande mudd, det enda pågående vantprojektet jag har.
2. Vantar med hallandsinspiration, planerar att sticka ett par vantar med mönster inspirerade av gamla halländska tröjor.
3. Johannas fingervantar, hade en plan att sticka ett par fingervantar varje månad från Johannas kalender Sticka Fingervantar 2026 i år, nu är planen att i alla fall sticka ett par av fingervantarna ur kalendern i sommar.
Får jag vantfeeling (och tid över) så lägger jag till projekt på listan, såg att det finns ostickade vantar från Vantsommar 2025 som jag fortfarande kan tänka mej att sticka.