Randiga restgarnssockor

Det blev ju lite kvar av det fina ITO-kido garnet när jag stickat sockorna.

Garnet var för fint att bara låta ligga så jag letade fram lite Trekking som Tant kofta färgat. Jag köpte ett kit med retrofärger som jag tror hette ”mina gamla moppar” för massor av år sedan. Som vanligt har jag utgått från beskrivningen till sockan Eva, ungefär i alla fall eftersom jag stickar ut minnet.

Färgerna passade så bra ihop.

Nu är det inte många meter av ITO Kido kvar, känns bra att ha utnyttjat allt av det fina garnet.

Näverstickad mudd

Det var längesedan jag köpte detta kit av Johanna, misstänker att det var senaste syfestivalen i Stockholm och det var ju ett tag sedan nu. Äntligen har jag tagit mej tid att börja sticka.

Plockade ut några av färgerna och kompletterade med några andra, lagom till en vantmudd.

Upptäckte att jag tyckte det blev en bättre kant mot det slätstickade om jag gjorde ett avigt varv i samband med att jag justerade maskantalet efter näverstickningen.

Vantar skall givetvis ha tumkil, valde att återanvända den snygga tumkilen från halvvanten Tussan, den är så snygg.

Jag har använt fingervantarna jag stickade i våras så mycket (och jag tror att jag tappat bort den ena) så ett par tunna fingervantar till kändes bra.

Att sticka fingrar går faktiskt fortare än man tror. Har dessutom bestämt att även tummar är fingrar, inget annat. ”Bara” att fästa trådar.

Pilligt broderi

Jag är verkligen ingen brodös, även om jag så gärna skulle vilja. Självklart borde jag öva mer, men för att kunna brodera behöver jag ha lugn både i sinne och omkring mej, samtidigt.

Kvar från förra årets vantsommar har jag festfingervantarna (som inte blev fingervantar utan tumvantar) som blev färdigstickade men obroderade. Började med att markera upp så att broderiet i alla fall skulle hamna på ungefär samma ställe på båda vantarna.

Sedan har jag försökt skapa lugn och broderat en liten stund nästan varje dag jag varit hemma (har tagit med ett broderi även när vi varit på resande fot, men det har inte blivit mycket broderat då) och jag har faktiskt broderat klart vantarna, det som återstår nu är att applicera stjärnorna (ännu svårare än att brodera) och att fästa taggkanten nertill. Jag har inte broderat helt enligt förlagan och jag hoppade pärlorna, det blev franska knutar istället.

Kellyrapport

Stickar några varv då och några varv då.

Stickar Kellys ärmar parallellt för att se hur långt garnet räcker. Provade att efterlysa den gröna mohairen (som inte räcker), med magert resultat. Har nu beslutat att börja varva in den nya, något mörkare mohairen jag köpte, ”make it work”.

Det blir så vackert, som en akvarell.

Ännu ett vantpar

Har bestämt mej för att jag måste komma över mitt ”tumtrauma”, det är ju inget att vänta på.

Att sticka tummar tar faktiskt inte så lång tid, egentligen, det är att komma igång som är svårt. Så det gäller att ta tag i det, att plocka upp maskorna direkt och sticka på.

Det är ju faktiskt tillfredsställande när vantarna verkligen är klara.

Det syns lite grand att jag använt olika gråa i vantens topp, men det får bli ett minne.

Är nöjd med hur jag komponerade ihop mönstret med krokmaskorna, projektet började på fortsättningskursen i tvåändsstickning.

Det blev lagom mycket med stickning med tre trådar för att det fortfarande skulle vara roligt att sticka.