När jag gjorde 2*2resår i halsen (istället för 1*1resår) på Tampere tyckte jag att det blev så snyggt, men jag hade inte tänkt hela vägen.
När jag började göra samma sak i nederkanten av tröjan blev det inte alls lika bra.
2*2resåren och 3*3resåren kom alldeles för nära varandra och de trivdes inte alls ihop.
Efter mycket funderande repade jag upp kroppen, vet inte än om det är rätt beslut.
Att sticka ärmarna på Tampere gick snabbt och knappt 1 härva av 1 kilo ull gick det åt till båda två.
Innan jag maskade av ärmarna gjorde jag halskanten för att lättare kunna prova ärmlängden. Jag är inte säker på om halskanten blev bra, men jag låter den vara till jag gjort klart och tvättat tröjan och gör om då om den fortfarande inte känns bra. Det stickade materialet känns lite ”stelt” men det hände i alla fall mycket med provlappen när jag tvättade den.
Ända sedan garnet från projektet 1 kilo ull landade i brevlådan har jag funderat på vad det vill bli. Jag ville gärna sticka en användbar tröja, enkel men ändå lite rolig att sticka (inte bara slätstickning).
I påskhelgen blev det äntligen både provlapp och projektstart. Tror att Anna Strandbergs Tampere blir perfekt. Jag har länge haft beskrivningen till den tunnare versionen i mitt bibliotek men nu fick jag beskrivningen till den grövre (DK) av henne (för att jag skulle slippa räkna), himla gulligt .
Se så fint axelpartiet blir.
Efter 1:a härvan hade jag kommit såhär långt.
Detta var ett perfekt projekt att sticka på i bilen mot västra Sverige. Nackdelen med att sticka i bilen är att det är svårt att prova, det gjorde jag när vi kom fram och som jag misstänkte blev ärmhålet för djupt. Jag har ett kort avstånd mellan axel och ärmhålan och Anna gillar djupa ärmhål på sina plagg, det funkar även på mej ibland men här blev det för djupt även om jag redan ökat på takten på ökningarna på ärmen då min varvtäthet inte riktigt stämde med beskrivningens.
Bara att repa upp och ändra lite på ökningstakten till.
Nu ser det bra ut och passar bra.
Här är 2 nystan av garnet uppstickade.
Tidigt i våras anmälde jag mej till testpiloten 1 kilo ull, jag valde stickgarnspåret då jag är dålig på att preppa ull för spinning. Om jag tänker efter hade jag ju faktiskt inte börjat spinna igen då, jag började ju inte spinna förrän i somras.
Härom dagen kom i alla fall garnet, äntligen. Det har varit spänd väntan, jag hade ju faktiskt ingen aning om vad som skulle komma. I paketet låg 7 vackra härvor 2-trådigt ullgarn, 220 m/100g spunna på Wålstedts ullspinneri. Ullen består av nästan hälften av finull, resten är gotland, rya, dalapäls och lite leicesterblandning.
Se så vackert, nu måste jag bara hitta på det ultimata projektet för garnet, hoppas jag hinner börja provlappa i mellandagarna. Är klart mottaglig för projekttips.
