Årets stickade julklapp tillföll maken.
Det blev ett par stickade vantar som matchar hans senaste Ola och Turn A Square.
Jag har utgått från vanten Tekla men vänt på fiskbensflätorna på några ställen.
För att få vanten lite större bytte jag inte sticka efter mudden.
Och jag lade till ett litet kamerafingershål, pinspirerat av vanten Jar som jag stickade för några år sedan (trodde faktiskt att det var längre sedan).
Det var lite segt att komma igång och sticka ärmar igen efter upprepningen, men det gick ganska fort när jag väl kom igång.
När jag kommit ganska långt på båda ärmarna mellanblockade jag hela tröjan. Jag hade för mig att materialet skulle bli längre vid tvätt (hittade inte provlappen). Det hände faktiskt inte så mycket (jag mätte både före och efter), men nu kändes det tryggt att prova ut ärmlängden.
Sedan gick det snabbt att sticka klart det sista.
Jag stickade denna tröja kortare än förlagan Åshild och då materialet inte förlängde sig vid tvätt blev den lite kortare än jag tänkt, får se om jag trivs med det eller om jag repar upp avmaskningen och stickar på några centimeter till.
På Åshild är ärmarna raka, förutom mudden som är lite indragen, på denna tröja har jag minskat på traditionellt sätt.
Den smalare ärmen och den kortare kroppen gör att tröjan känns mycket nättare och mindre ”ollig” än Åshild.
Jag är mycket nöjd så långt.
Jag tycker att garn, färg och textur passar så bra ihop och att det blev så snyggt med de breda raglanlinjerna i även denna teknik.
Tröjan Sofi är stickad i nästan samma textur men utan de breda raglanlinjerna.
Kalenderluan var ett så lagom projekt att sticka i december, några varv varje dag och så var den färdigstickad på julafton.
Endast blockning återstod, och det behövdes för att mönstret i toppen skull framträda. Jag hade lite svårt att se mönstret innan, trodde nästan det blivit något fel, men se så fin toppen blev.
Jag är så himla nöjd med garnvalet (mohairen behövdes inte), det flerfärgade garnet (som jag fått i present) gjorde sej verkligen. På mudden ”polade” färgerna på ett perfekt sätt och i flerfärgsmönstret blev varje mönsterrapport olika pga hur färgerna hamnade.
När jag stickade mudden gjorde jag som oftast ”rena färgbyten”, dvs inga aviga maskor i den nya färgen. Jag hade ingen aning om att mudden skulle bli så bred och bäras uppvikt (vilket jag gissade efter ett par dagar). Jag funderade på att repa upp och göra om, men när jag tittade på avigsidan hittade jag ett annat vackert mönster (mycket tack vare det vackra garnet).
Är så nöjd med min mössa, tycker verkligen att den blev bra.
Om jag kommer att bära den med uppvikt kant eller inte har jag inte bestämt än.
En sleeveless hoodie (utan hoodie) på stora stickor var verkligen ett snabbstickat projekt trots det mörka garnet och den något svårstickade bouclén.
Jag formade kragen som fick ersätta huvan med förkortade varv.
Snoddarna kvarnade jag på min I-cordkvarn (senast använd för nästan exakt 1 år sedan, det blir inte ofta, men när är den så värt det).
Man kan ju undra varför man gör en hoodie utan huva.
Iden föddes när jag insåg att det garn jag hade hemma inte skulle räcka till en enfärgad slipover (och jag fick ändå bara ett par gram garn kvar).
Jag verkligen gillar hoodie-looken,
den extra värme som plagget ger i nacken är superskön,
men jag tycker att huvan kan bli knölig under jackan.
Jag blev dessutom lite sugen på utmaningen att se om jag kunde konstruera något som funkar som en hoodie men inte är det, jag tror att det var det som gjorde att projektet dessutom så snabbt hoppade upp på stickorna.
Detta blev verkligen ett perfekt alternativ för mej.
Är nästan sugen på en till…
Spetsstickning ser verkligen inte spännande ut oblockat,
det blir en sådan skillnad och är verkligen värt besväret.
Sjalen blev lång och smal, som ett mellanting mellan halsduk och sjal.
Det känns som om jag fick ut mesta möjliga av det fina garnet jag hade kvar från Enkelheten.
En perfekt sjal att njuta ”vinterns” få solstrålar i.
